[jfr t. konvulsivisch, eng. convulsive, fr. convulsif; till stammen i KONVULSION]
som har karaktären av l. liknar l. härrör från l. står i samband med konvulsioner, krampaktig, krampartad; stundom: som lider av kramp; äv. bildl. Konvulsiviska l. konvulsiva ryckningar, rörelser. Konvulsivisk gråt. Ett konvulsiviskt skratt. VetAH 1768, s. 356. Ett våldsamt convulsift anfall. Därs. 1813, s. 89. En konvulsivisk kraftansträngning. Rydberg Ath. 360(1859). En konvulsiv käring. DN(A) 1934, nr 86, s. 28.
