publicerad: 1937
KOR kω4r, sbst.2, n. (Messenius Swanhuita 3 (1613) osv.) ((†) r. l. m. Upp. 11: 2 (NT 1526), Lindfors (1815)); best. -et (ss. r. l. m. -en l. -n); pl. = (Sahlstedt (1757) osv.) ((†) -ar LPetri Kyrkiost. 36 b (1566), BtÅboH I. 1: 114 (c. 1630); -er Annerstedt UUH Bih. 1: 323 (i handl. fr. 1636), Bælter Cerem. 163 (1760); -or Schück VittA 2: 464 (i handl. fr. 1691)).
Ordformer
(chor (choor) 1539—1904. chur (chwr) 1637—1670. cor (coor) 1526—c. 1700. kor (koor) 1534 osv. kur- (kuur-) 1612—1794)
Etymologi
[fsv. kor, m. o. n.; jfr d. kor, t. chor, eng. choir; av mlat. chorus, eg. samma ord som KOR, sbst.1, med ursprunglig bet.: plats(en) för kyrkosångarna i en kyrka]
1) i kristna kyrkobyggnader: den vanl. upphöjda o. i kyrkans östra del belägna (urspr. ss. plats för kyrkosångarna avsedda o. i katolska kyrkor vanl., förr äv. i protestantiska kyrkor, gm en skiljevägg l. ett skrank l. dyl. från långskeppet skilda) del av kyrkorummet där högaltaret har sin plats; äv. (numera mindre br. utom i ssgn GRAV-KOR) om annan avskild del av kyrkorummet, kapell o. d. (En) gård .. som ligger till S. Marthens koor. G1R 9: 218 (1534). Carmeliter .. / .. norr i kyrkian byggia må / sanchte Erickz capel och koor. HB 1: 108 (1629). Döpelsen skal altijd förrettas i Guds huus och framme i Choren. KOF 3: 20 (1682). Jungfru Marias kor (i Uppsala domkyrka). Strindberg NRik. 121 (1882). En treskeppig anläggning med två kor och två tvärskepp. Hahr ArkitH 189 (1902). — jfr BI-, EFTER-, HUVUD-, HÖG-, INNER-, KANIK-, KORS-, LEKMANNA-, RUND-, SJÄLA-, SYSTRA-, TÄMPEL-, VÄST-, YTTER-KOR m. fl. — särsk. (numera bl. ss. senare led i ssg l. elliptiskt för dylik) om gravkor. Hornernes choor och graff (i Uppsala domkyrka). RP 5: 171 (1635). Schück VittA 2: 453 (i handl. fr. 1668). jfr GRAV-, KONUNGA-KOR.
2) (†) i utvidgad anv.: avskilt inre, heligt rum i tämpelbyggnad; sanktuarium; särsk. om det rum i hedniskt tämpel där gudabilden l. gudabilderna voro uppställda. Then indra coren j templet. Upp. 11: 2 (NT 1526; Bib. 1917: templets yttre förgård). När iagh kom til Gudarnas Choor, / Lågho Oden Frigga och Thoor, / Alle tree til Trösklen wälte. Prytz OS G 3 b (1620). Holmberg Nordb. 610 (1854; i fråga om nordiskt avgudatämpel). — särsk. (i högre stil) i bildl. anv. Stagnelius (SVS) 2: 57 (c. 1820). Det skrank, som .. tillslöt koret af hans väsen. 2SAH 56: 203 (1879).
Ssgr (till 1): A: KOR-ABSID, förr äv. -ABSIS. VittAMB 1872, s. 18 (: korabsis). Tikkanen Konsth. 12 (1925). —
-BALK. (i fråga om ä. förh.) jfr -SKRANK. UrFinlH 395 (c. 1700). BtFinlNF 38: 193 (c. 1750). Hembygden(Hfors) 1915, s. 125 (i fråga om förh. på 1650-talet). —
-BJÄLKE. (†) jfr -BÅGE. De två nedersta LiuseChronerne, som förr hängde på Chor biälcken, flöttes nederst på gången. VDAkt. 1731, nr 394. —
-BOK. (†) liturgisk bok (som förvaras i en kyrkas kor). Björnståhl Resa 2: 73 (1773). Lundgren Res. 260 (1864). —
-BÅGE. (i fackspr.) båge mellan koret o. långskeppet i en kyrka; triumfbåge. Bergman GotlVisby 32 (1858). VgFmT III. 1—2: 73 (1910). —
-DJÄKNE. [fsv. kordiäkn] (i fråga om ä., i sht katolska förh.) medlem av det lägre prästerskapet som hade till uppgift att biträda vid den (i koret förrättade) liturgiska delen av gudstjänsten; äv. (med anslutning till KOR, sbst.1 2, 3) om skolgosse (gymnasist) som deltog i kyrkosången (tillhörde kyrkans sångkör). G1R 12: 186 (1539). Lundqvist Domkap. 52 (1897). SvFolkH I. 1: 362 (1914). —
-DRÄKT. (i fråga om katolska förh.) dräkt som bäres av den l. de officierande vid den liturgiska (i koret förrättade) delen av gudstjänsten; mässdräkt. Brunius Metr. 202 (1854). Odhner Lb. 18 (1869). —
-DÖRR. [fsv. kordyr] dels om dörr i korskrank, dels om dörr som från koret leder ut ur kyrkan. BtÅboH I. 1: 69 (c. 1610). Klockaren må stå i chordören och läsa evangelium och böner för församblingen. SynodA 1: 101 (1657). Södra Chor-dörren i Stor-Kyrkan. SthmStCal. 1772, s. 13. (Lundin o.) Strindberg GSthm 43 (1880). —
-GOSSE, sbst.2 (sbst.1 se under KOR, sbst.1) [jfr fsv. korpilter] i fråga om katolska förh.: gosse som tjänstgör ss. medhjälpare åt den officierande prästen vid den liturgiska delen av gudstjänsten. Holmberg 1: 351 (1795). VårvindFrisk. 149 (1922). —
-GÅNG. [fsv. korganger; jfr mht. korganc] (förr) urspr. kanikerna åliggande, senare av skolgossar övertagen tjänstgöring (i koret) vid den liturgiska delen av gudstjänsten. Thyselius HdlReform. 1: 76 (1533). HSH 21: 235 (1691). Westdahl BlekLärovH 20 (1862).
Ssg: korgångs-pänningar, pl. (förr) till vissa skolor utgående (senare gm anslag från staten ersatt) avgift för ”korgången”. Wilskman Eccl. 130 (1760). —
-HERRE. (i fråga om katolska förh.)
1) [fsv. korhärra; jfr mht. korherre] kanonikus, kanik, domherre. Möller 1: 128 (1745). Fornv. 1926, s. 66.
Ssg: korherre-orden. (i fråga om katolska förh.) av reguliära ”korherrar” (canonici regulares) bestående munkorden (tillhörande den första gruppen av munkordnar enl. den officiella katolska kyrkokalendern). 2NF 14: 1043 (1911). —
-KAPELL. till kyrkokor hörande kapell; särsk. om koromgångens kapell. Upmark Lübke 569 (1872). Cornell Gotik. 38 (1935). —
-KAPPA, sbst.1 (†) korkåpa. Forssell Hist. 1: 213 (cit. fr. 1539). LPetri Kyrkiost. 34 b (1566). Broman Glys. 2: 97 (c. 1730). —
-KLOCKA. (numera bl. i fråga om katolska förh.) liten ringklocka varmed signal gives vid de högtidligaste momenten i mässan. PoetK 1813, 1: 58. UpplFmT 37—39: 142 (1923). —
-KVADRAT. byggn. kvadratisk (l. rektangulär) del av en kyrkas plan vari koret är inrymt. Brunius Resa 1838 295 (1839). Schück VittA 3: 336 (1933). —
-KÅPA. [fsv. korkapa] (i Sv. numera bl. till biskops skrud hörande) praktplagg (kåpa av sammet l. siden, ofta med rika broderier) som användes av det officierande prästerskapet vid den (i koret förrättade) liturgiska delen av gudstjänsten; mässkåpa. OPetri Tb. 182 (1527; uppl. 1929). Fatab. 1915, s. 216. jfr DAMAST-, SAMMETS-KORKÅPA m. fl. —
-LÄKTARE. (numera nästan bl. i fråga om äldre l. utländska förh.) i koret anbragt läktare (avsedd för sångkören o. orgeln). Weste (1807). Cornell Gotik. 133 (1935). —
-MÄSSA, r. l. f. (†) enskild mässa (som hölls i koret av prästerskapet utan församlingens närvaro). LPetri DialMess. 139 b (1542). —
-OMGÅNG~02 l. ~20. byggn. i tre- l. flerskeppiga kyrkor (med rikare utbildat kor): rum (gång) som löper omkring huvudkoret ss. en fortsättning av sidoskeppen, ofta försett (försedd) med en rad av kapell på den yttre sidan. Brunius Resa 1838 14 (1839). (Domen i Amiens) är .. försedd med koromgång samt kapellkrans. Laurin Konsth. 136 (1900). —
-PRÄST. (kor- 1527 osv. kore- 1558. koro- 1739) [fsv. korpräster] (i fråga om äldre förh.) präst tjänstgörande vid domkyrka ss. vikarie l. medhjälpare. G1R 4: 317 (1527). Botin Utk. 628 (1764; i fråga om katolska förh.). Cederlöf FinlPrästEkon. 327 (1934; i fråga om förh. c. 1590). —
-RUNDEL. om den avslutande, rundade delen av ett kor. Brunius Metr. 257 (1836). Roosval RomK 20 (1930). —
-SKJORTA. (i sht i fråga om katolska förh.) jfr -DRÄKT. Weibull LundLundag. 97 (1884). Rydberg DSkön. 144 (1889). —
-SKRANK. (numera bl. i fråga om utländska l. äldre sv. förh.) skrank (staket l. genombruten vägg o. d.) som avskiljer koret från den övriga delen av en kyrka; jfr -BALK, -PLANK. Peringskiöld MonUpl. 188 (1710). HantvB I. 1: 361 (1934). —
-STOL. (urspr. för det högre prästerskapet avsedd, ofta konstnärligt utstyrd) sittplats (stol, bänk) i en kyrkas kor; jfr -BÄNK. Brunius Metr. 147 (1836). NoK 87: 80 (1928). —
-TJÄNST. (i fråga om katolska förh.) liturgisk tjänst som förrättas i koret. Brunius Metr. 122 (1836). Schück (o. Warburg) 2LittH 1: 150 (1911). —
-UTSPRÅNG~02. (i sht i fackspr.) dels om utspringande koravslutning, dels om utbyggnad på en kyrka som utgör plats för l. ersätter ett kor. Brunius Metr. 2 (1836). Roosval FornkristK 203 (1933). —
-VALV. förr äv. (byggn.) i utvidgad anv.: halvt kupolvalv. Stål Byggn. 1: 267 (1834; om halvt kupolvalv). Josephson Tessin 2: 142 (1931). —
B (†): KORE-PRÄST, se A.
C (†): KORO-PRÄST, se A.
Spoiler title
Spoiler content