[jfr t. korroborieren, fr. corroborer, ävensom eng. corroborate; av lat. corroborare, göra stark, stärka, av com (se KON-) o. roborare, stärka, avledn. av robur, styrka (jfr ROBUST)]
(†)
1) stärka, styrka, ge styrka åt (ngt); vanl. med saksubj. Swedberg Schibb. 261(1716). Ett herrligt vin corroborerar och föder. Wadman Saml. 2: 78(1835). Ekbohrn(1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
