publicerad: 1937
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. -omp- 1768—1800. -ump- 1627 osv.)
1) († utom i a, b) skada, fördärva; äv. i pass. med intr. bet. RARP 1: 75 (1627). Fisk .. corrumperas lätteligen. Westerdahl Häls. 144 (1764). — särsk.
a) (fullt br.) moraliskt fördärva, demoralisera; företrädesvis i p. pf. i adjektivisk anv. Gustaf II Adolf 516 (1628). Ett Coromperat Samhälle. CAEhrensvärd Brev 2: 379 (1800). Böök 4Sekl. 259 (1928).
b) (i fackspr., fullt br.) med avs. på språk, ord, uttal, textställe o. d.: fördärva, vanställa; vanl. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Lyceum 2: 169 (1811). Enär texten (i ”Versio vulgata”) blifvit betydligt korrumperad. NF 2: 460 (1877). (Den nordamerikanska staden) Galvas namn är en korrumperad form av ”Gävle”. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 24.
Spoiler title
Spoiler content