SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KORRUPTIBEL kor1upti4bel, adj. -ble, -bla. adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. -bel 1837 osv. -ble, sg. obest., 17681789)
Etymologi
[jfr fr. corruptible (varav eng. corruptible); av lat. curruptibilis, förstörbar, förgänglig, till p. pf.-stammen i corrumpere (se KORRUMPERA)]
1) (†) som kan fördärvas l. ruttna l. bli skämd. Andersson (1845, 1857). Ekbohrn (1904).
2) (numera knappast br.) som låter muta sig, mutbar, besticklig. Posten 1768, s. 67. SvRiksd. I. 5: 169 (1934).
Spoiler title
Spoiler content