publicerad: 1937
KOSTYM kosty4m, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet cos-. -tum(e) 1778—1873. -tym 1809 osv.)
Etymologi
[jfr d. kostume, t. kostüm, eng. costume; av fr. costume, av it. costume, vana, sed, motsv. fr. coutume (se KUTYM), av lat. consuetudo (gen. sg. -dinis)]
1) (†) bruk, plägsed, kutym. Om man som student en gång hvarannan vecka låter bära sig (berusad) ifrån källaren, kan jag förlåta, ty det hör till kostymen och ordens-esprit. Hjärne DagDrabbn. 317 (i handl. fr. 1809). Dalin (1871).
2) (†) om under viss tid bruklig(t) mod l. form l. stil o. d.
a) om viss tids dräktsed (mod) l. snitt. Ingen (bildhuggare) .. skulle våga kläda en Statue efter denna tidens costume. Gustaf III 1: 230 (1778). En peruk enligt forntidens costume. Rademine Knigge 1: 90 (1804; i bild).
b) om form o. prägel hos viss tids mynt. Många mynt, som utgifvas för antika, äro präglade i nyare tider efter den gamla kostymen. Norrman Eschenbg 1: 90 (1817).
c) om viss tids form för kämpaspel o. d. Tornerspel .. efter den intil 1616 öfliga costumen. PT 1791, nr 29, s. 2.
3) (i sht i fackspr.) vad som är karakteristiskt för (visst stånd l. viss krets o. d. under) viss äldre tid, särsk. med hänsyn till seder o. bruk, klädedräkt o. d., sammanfattningen av de (yttre) drag varigenom (visst stånd l. viss krets o. d. under) viss äldre tid karakteriseras, tidsfärg, tidskostym; utom i ssgr numera i sht i uttr. historisk kostym; förr äv. i uttr. andlig l. inre kostym, om anda l. mentalitet hos (visst stånd l. viss krets o. d. under) viss äldre tid. Bergklint MSam. 1: 205 (1781). Ytterligare bidrag till vår kännedom om tidehvarfvet i hela dess andeliga kostym. Forssell Stud. 1: 124 (1867, 1875). (Shakspeares) romare äro icke starka i den yttre kostymen, men andan, väsendet träffa de på ett mästerligt sätt. 3SAH 8: 297 (1893). Författarens aktningsvärda ansträngningar att träffa den historiska kostymen. Sylwan SvLit. 143 (1903). — jfr TIDS-KOSTYM. — särsk. (†)
a) i vissa uttr., i fråga om iakttagande av l. fel mot historisk kostym. Noggrannt iakttagande af costumen. 3SAH XXXIX. 2: 14 (1823). Det är .. alls intet fel emot kostymen, att lägga sådana namn som Kain eller Noach i munnen på en moslem. CVAStrandberg 3: 433 (1855).
b) oeg., i uttr. vara i kostymen, vara i stil med det hela. SAHedlund (1862) i SturzenBecker 2: 149.
4) konkret: (kläde)dräkt; utom i ssgr numera nästan bl. i a, c, d. Att vilja rikta ett språk, som går till sin odling, ur ett fattigare och vildare .. Det är att kläda en skön och välbildad yngling i en uråldrig costume, som förlöjligar honom. Stenhammar 304 (1798). Den elegantaste kostym ser ingenting ut, om den ej bäres med behag. Hagdahl Fråga 173 (1883). — jfr ADAMS-, BAD-, BAL-, CHEVIOT-, CLOWN-, CYKEL-, DAM-, EVA-, FANTASI-, FLANELL(S)-, FRACK-, GOSS-, HERR-, JACKETT-, JAKT-, PARADIS-, SKOL-, SOMMAR-, SPORT-, TENNIS-, VÅR-KOSTYM m. fl. — särsk.
a) i den bildande l. sceniska konsten l. vid maskerad l. karneval o. d. förekommande dräkt avpassad efter en äldre tids bruk l. mer l. mindre fritt komponerad; teaterdräkt; maskeraddräkt; förr äv. i överförd anv., om person klädd i dylik kostym. Den kostum, som bäst draperar sig, eller bäst enligt konstnärens afsigt höljer eller röjer formerna, är det enda mode, som bildhuggaren i sin konst behöfver veta af. Geijer I. 3: 414 (1817). Flockar af .. trashankiga kostymer .. hålla ett förfärligt väsen (under romerska karnevalen). Bremer GVerld. 2: 183 (1860). En repetition (av ett teaterstycke) utan kostymer. Sylwan (o. Bing) 1: 332 (1910). En .. midnattskabaret i Bellmans tecken, med Bellman, Ulla Winblad (osv.) .. i kostym. SvD(A) 1934, nr 122, s. 8.
b) (†) ämbetsdräkt, uniform. Samtlige Pairerne buro sin kostym, dock utan liljor. AB 1830, nr 12, s. 2. Dalin (1871).
c) (i allm. i sin helhet av samma tyg förfärdigad) uppsättning l. omgång av herrkläder (bestående av rock l. kavaj, byxor o. väst). En blanksliten kostym. Svart kostum, Tröja byxor och väst. BoupptVäxjö 1873. (Kaptenen) lät (årligen) sy sig minst två kostymer. Bergman JoH 93 (1926). En man som stod och borstade en kostym herrkläder. SvD(A) 1934, nr 267, s. 8.
d) i oeg. l. bildl. anv. Höjer Sv. 2: 646 (1878). Hvilka ändringar svenska språkets kostym hittills undergått. Lundell Rättstafn. Förord (1886). Det mest karakteristiska i (rödstjärt-)hanens kostym är den stora ramsvarta haklappen. Ericson Fågelkås. 1: 7 (1906). — särsk. [urspr. möjl. till 2, numera anslutet till 4 a] (i sht i litterärt fackspr.) om för viss äldre tid karakteristisk litterär stil l. prägel; arkaiserande litterär stil. Så snart man åtager sig att (i en översättning) bibehålla den sanna antika kostumen. Lyceum I. 2: 86 (1810). Ordet adjö (i översättning av Tiecks Riddar Blåskägg) .. strider mot den gammalmodiga kostum som utmärker boken. Polyfem III. 36: 4 (1811). Karlfeldts traditionalism var icke någon kostym och icke heller någon teori. OoB 1931, s. 331.
Ssgr (i allm till 4 a): KOSTYM-ATELJÉ. (i fackspr.) särsk. för tillvärkning av teaterkostymer. Hellander Teat. 66 (1898). —
-BAL; pl. -er. bal vid vilken deltagarna uppträda i kostymer (ofta utan mask). DA 1825, nr 58, s. 1. På kostymbalen uppträdande karaktärsmasker. SöndN 1862, nr 11, s. 2. SvD(A) 1935, nr 2, s. 7. —
-BILD. mål. bild (målning) i vilken särskild vikt lagts på ett noggrant återgivande av dräkt(er) från äldre tid. NF 2: 1533 (1878). —
-FÖRRÅD. teat. —
-LISTA, r. l. f. teat. lista över de olika persedlarna till de kostymer som skola användas vid uppförande av visst teaterstycke. ReglKTheat. 1834, s. 4. Hellander Teat. 165 (1898). —
-MAGASIN. (numera bl. tillf.) magasin för förvaring av teaterkostymer o. d.; förr äv. om affär där maskeradkostymer o. d. saluhållas. Beskow Theat. 1832, s. 24. NDA 1863, nr 125, s. 1. Schück Shaksp. 1: 198 (1916). —
-ORDONNATÖR, äv. -ORDINATÖR. (†) teat. person med uppgift att bestämma kostymerna för de teaterstycken som spelas. Torsslow HdlKTeat. 1: 75 (1835). Lundin NSthm 264 (1888). —
-PJÄS. teat. teaterpjäs som i anläggning l. uppsättning o. utförande bygger sin värkan till väsentlig del på uppvisandet av praktfulla dräkter (från äldre tidsskeden l. av senaste modet). AB 1889, nr 266, s. 3. —
-ROLL. teat. roll som utföres i historisk kostym l. (mera sällan) fantasikostym. —
(3) -TROHET~20 l. ~02. (i fackspr.) i sht i uttr. historisk kostymtrohet. Upmark Lübke 663 (1872). Schück AllmLittH 3: 357 (1921). —
-UPPSÄTTNING~020. teat. konkret. Pjesens kostymuppsättning var synnerligt vacker. SD 1892, nr 336, s. 5.
Avledn.: KOSTYMERA, v.; -ing. [liksom t. kostümieren efter fr. costumer] till 4 a: iföra (ngn) kostym; kläda (ngn) i av viss roll betingad dräkt; (ut)kläda (ngn); äv. refl.: anlägga kostym; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Weste FörslSAOB (1823). ReglKTheat. 1834, s. 19. Tålamodet anträffas kostymeradt som herre i Markalls sömnlösa nätter. 3SAH 6: 307 (1891). särsk.
a) ss. vbalsbst. -ing; äv. mer l. mindre konkret. Atterbom Minn. 386 (1818). Där skulle dansas fyra kadriljer i olika kostymeringar. Arsenius Minn. 102 (c. 1895).
b) [jfr fr. bal costumé] (†) i p. pf. ss. adj., oeg., om bal, kadrilj o. d.: varvid de dansande äro kostymerade. Så kallade costumerade balar. SC 2: 160 (1821). En kostymerad kadrilj. Bremer Pres. 224 (1834). Solnedg. 4: 98 (1847).
Särsk. förb.: kostymera om. iföra (ngn) en annan kostym; äv. refl.; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. 3SAH 6: 334 (1891; refl.). Lamm Oxenst. 386 (1911; bildl.).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content