[fsv. kovi, kammare, sovrum, eremithåla, sv. dial. kove, kåve, koja, litet rum (utan eldstad), motsv. ä. dan. o. dan. dial. kove, alkov, visst slags uthus m. m., nor. kove, isl. kofi, kammare, mnt. kove(n), koja, avplankning, mht. kobe, stall, bur, t. koben, svinstia m. m., feng. cofa, kammare, eng. cove, liten bukt, gömställe m. m.; till germ. kŭƀ-, vara välvd (jfr KOBBE,KOFF,KOPP, sbst.1,KOVA, sbst.1,KUBB, KYFFEm. fl.)]
1) (numera knappast br.) litet hus; hydda; (usel) koja; jfr HYBBLE.Isogæus Segersk. 1022(c. 1700). En som blifvit upämnad vid Välsklands Kräseligheter, lär ei vilja bygga sin Kåfva på .. Kolmordens högder. Mörk Ad. 1: 45(1742). Sahlstedt(1773; med hänv. till koja). WoJ(1891). — särsk. (†): visthus. Linné Sk. 36(1751).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, ävensom etnogr.) benämning på olika slag av smärre rum (i bondgård o. d.): kammare (ofta utan eldstad); särsk. om kammare med ingång från förstugan, förstukammare; äv. om kammare ombildad till kök. En liten afbalkat kiökzkammar el(le)r kåfwa i Farstugan. OfferdalKArk. N II 1, s. 31(1693). I kåfven innan för förstufvan gjöres ett fönster. VDAkt. 1799, Syneprot. F III 7. Boningshuset rymde nog bara en storstuga, där allt husfolket levde och vistades både dag och natt, samt ett litet, svart kök, som kallades för kåve. Lagerlöf Mårb. 74(1922). Det svenska och norska ”eldhuset” i sin senaste utvecklingsform bestod av tre rum, förstu, kove och stuga. FoF 1925, s. 23.THembygdsv. 1929, s. 55.
3) (†) på fartyg: koj. Hwilken aff Skipsfolcket .. intager någon Koffwa och Sofwestelle i Skip vthan Skiparens Låff .., wari fallen til tre Marck Böther. Sjöl. 1667, Skipm. 17.
