KOVA kω3va2, sbst.2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[möjl. av fin. kova, hård, klingande, användt i den på finska avfattade valörangivelse (t. ex. Kolme Kowaa Riikin Daleria, tre riksdaler specie) som jämte den svenska valöruppgiften förekom på vissa av svenska riksbankens transportsedlar från 1777 till ett stycke in på 1800-talet; se OMontelius hos Hildebrand SedelsamlRiksb. 2: 47 (1915)]
(vard.) (summa) pängar; i sht i best. form. Hur gick det i går (vid spelpartiet)? Blef du vid något? — Åh, det gick rätt bra. Öfver sexhundra riksdaler — kofvan ligger under hufvudgärden. JMRosén (c. 1850) i NNisse 1910, nr 49, s. 4. Hur stor kofva går det löst på? frågade Kolingen. — 2 kr. Strix 1899, nr 8, s. 1. Kovan kommer, kovan går. Norlander SamlSång. 67 (1900). Kofvan har tagit slut. SD(A) 1916, nr 285, s. 7. De gingo .. med lätta och hurtiga steg (till postkontoret), ty kovan, kovan vinkade, kanske Storkovan. SvD(A) 1930, nr 118, s. 8. — jfr STOR-KOVA.
SAOB
