SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KOVNA, v. -ade.
Ordformer
(kov- (-f-) c. 17551893. kåv- (-f-) 1712c. 1755)
Etymologi
[fsv. kofna, sv. dial. kovna, kåvna, kvävas, motsv. nor. kovne, kvävas, tappa andan; till KOVEN l. till fsv. kova, kväva (jfr KOV)]
(†) (hålla på att) kvävas, tappa andan, storkna. Spegel (1712). Schenberg (1739). Lundell (1893; angivet ss. folkmål).
Spoiler title
Spoiler content