SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRANSA kran3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(krans- 1640 osv. krantz- c. 1642—c. 1695)
Etymologi
[fsv. kranza; jfr d. kranse, t. kränzen; avledn. av KRANS]
1) (numera bl. i vitter stil) motsv. KRANS 1: smycka (ngn l. ngt) med krans(ar), sätta krans(ar) på, bekransa (se d. o. 1); särsk.: sätta krans på (ngns) huvud; äv. refl. Linc. (1640). Wivallius Dikt. 105 (c. 1642). Om någon högre lycka kunde knappt .. en Hellen drömma, än att blifva kransad vid någon af de heliga Spelen. Palmblad Fornk. 2: 210 (1844). (Midsommarstången) upprest å fria fältet och kransad med midsommars-blommor. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 298 (1864). Skruda dig i högtidskläder, kransa dig, du glada hop! Rydberg Dikt. 1: 30 (1876, 1882). Lamberg Wilde DeProf. 136 (1905). — jfr AV-, BE-, BLOMSTER-, LAGER-KRANSA. — särsk.
a) i fråga om påsättande av krans vid promotion; jfr KRANS 1 c. Tegnér (WB) 3: 95 (1820). Kransas till hedersdoktor. 3SAH 11: 16 (1896).
b) (i högre l. vitter stil) bildl. Den af Fadren allen enfödde Sonen, / Skall jag kransa med konstlig sångers blomster. Thomander 2: 617 (1828). Hallström Sparfv. 44 (1903).
2) motsv. KRANS 3: förse (ngt) med krans; äv. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.
a) (i sht förr) biodl. motsv. KRANS 3 d. (Han) utgieck .. till at krantsa sine Biståckar, hvilka då vore fullbygde. VexiöBl. 1819, nr 37, s. 3. Dahm Biet 59 (1878).
b) (i fackspr.) motsv. KRANS 3 m. Grundell AnlArtill. 1: 6 (c. 1695). Skorstenen .. bör kransas med mursten och rappas. VDAkt. 1799, Syneprot. F III 7. Weste (1807).
3) (numera föga br.) sjöt. motsv. KRANS 3 e: samla upp o. lägga (tågvirke) så att det bildar en krans; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret: krans; stropp. Frick o. Trolle 167 (1872). Alla ändar ha .. kransats på däcken. SD(L) 1904, nr 168, s. 5. Kransa i bukter. VFl. 1931, s. 194.
4) (i sht i vitter stil) motsv. KRANS 4; med saksubj.: bilda l. utgöra en krans omkring (ngt), omgiva l. innesluta (ngt) ss. en krans; jfr BEKRANSA 2. Wallin Vitt. 1: 59 (1813). Quällens gullmoln fästet kransa. Stagnelius (SVS) 1: 370 (c. 1815). De mörka lockarna kransade ett ansigte (som osv.). Cronholm Bref 18 (1865). Regnrika bergskedjor kransa stepp och öken (i Australien). SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 204. — jfr BEKRANSA, SKOG-KRANSAD m. fl.
Särsk. förb.: KRANSA UPP10 4, äv. OPP4. sjöt. till 3: samla upp (tågvirke) i form av en krans. Roswall Skeppsm. 1: 32 (1803). Ramsten o. Stenfelt (1917). jfr UPPKRANSA.
Spoiler title
Spoiler content