SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KRASOT, adj.; n. =; l. KLASIG, adj.2
Ordformer
(klasig c. 1575. klasug(h) 16391755. krasot 1640)
Etymologi
[sv. dial. klasig; sannol. besläktat med KRASA, v.1, KRASSLIG. Formen klasig beror på växling av (kakuminalt) l o. r]
(†) gammal o. skral; utlevad. En gammal klasig vagnn. InventBro c. 1575. En vthgammal man går lutha, och är steengammal (klasugh). Schroderus Comenius 234 (1639). Möller (1745, 1755).
Spoiler title
Spoiler content