KRAVA kra3va2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[bildat till sv. dial. krav (se KRAVIS)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om flod o. d.: bilda kravis; ofta opersonligt i uttr. det kravar, det uppkommer kravis. (Den 25 okt.) begynte Älfven (dvs. Klarälven) alfvarl(igen) krafva. Piscator AlmAnt. 25/10 1729. Den särskildt i Norrland så besvärliga ”krafningen” som uppstår .. genom att vattnet i forsarne kommer i intim beröring med den kalla luften och förvandlas till isnålar. TT 1901, Allm. s. 119. Upsala(A) 1928, nr 4, s. 1. — jfr IS-KRAVNING.
SAOB
