KREDENTIAL, sbst.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[jfr holl. credentiaal, eng. credential, ffr. credencial, it. le credenziali, pl., ävensom nylat. credentialis, adj. (i uttr. litteræ credentiales, kreditiv); ytterst till lat. credere, tro (se KREDO). — Jfr KREDENS]