KREDERA krede4ra, i Sveal. äv. -e3ra2; äv. KRIDERA kri-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(kred- 1887 osv. crid- 1765—1934)
Etymologi
[jfr nor. kridere; sannol. av d. kridere, kredere, avledn. av ä. d. krid(e), krita (se KRITA, sbst.). — Jfr KRITERA]
(i fackspr.) förse (ngt) med en grundning (se GRUNDA, v.1 II 1) bestående av en av krita o. limlösning beredd massa; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret, om vid grundning bildat lager av dylik massa. BoupptVäxjö 1765. Ahrenberg Hem. 204(1887). Små rester av kredering och färg. SvKyrk. Uppl. 4: 520(1920). Putsytan (på kalkputs) avslipas och krederas. Bildmark Entrepr. 202(1921).
