publicerad: 1938
KROMAT kroma4t l. krå, äv. krω-, r.; best. -en; pl. -er (Berzelius osv.) l. = (Cleve KemHlex. (1883) osv.)
Ordformer
(förr äv. skrivet chrom-)
Etymologi
kem. kromsyrat salt. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 229. Starck Kemi 195 (1931). — jfr BARIUM-, BI-, BLY-, DIDYM-KROMAT m. fl.
Spoiler title
Spoiler content