SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KROMAT kroma4t l. krå, äv. krω-, r.; best. -en; pl. -er (Berzelius osv.) l. = (Cleve KemHlex. (1883) osv.)
Ordformer
(förr äv. skrivet chrom-)
Etymologi
[jfr eng. o. fr. chromate; avledn. av KROM, sbst.1]
Ssgr: KROMAT-GELATIN. tekn. o. fotogr. jfr KROM-GELATIN. 2NF (1911).
-JON. kem. BonnierKL 6: 1393 (1925).
Spoiler title
Spoiler content