SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRONIKÖR kron1ikö4r l. 1n-, stundom 1n-, l. 4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. kronikør; av fr. chroniqueur, avledn. av chronique (se KRONIK). — Jfr KRÖNIKÖR]
(numera föga br.) krönikör; särsk. om tidningsman som skriver krönikor; äv.: annalist. SöndN 1870, s. 70. Strindberg NRik. 145 (1882). Schybergson FinlH 1: 9 (1887; om annalist). Auerbach (1911).
Spoiler title
Spoiler content