SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRONIST kronis4t l. -ån- l. -ωn-, sbst.1, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet chr-)
Etymologi
[jfr d. kronist, t. chronist; av nylat. chronista, bildat till gr. χρόνος, tid. — Jfr KRONIK, KRONISK, KRONO-, KRÖNIKA]
(numera föga br.; se dock b) författare av krönikor l. annaler, krönikeskrivare, annalist. Medeltidens chronister. LittT 1795, s. 456. Högberg JesuBr. 2: 113 (1915). — jfr BISKOPS-, RIM-KRONIST. — särsk.
a) (†) i uttr. ngns kronist, person som i form av krönikor l. annaler skildrat ngns historia. Christi Jesu Chronister. Schroderus Albert. 1: 98 (1638).
b) (fullt br.) teol. om den förmente författaren till krönikeböckerna i gamla testamentet. 2NF (1911). Hedegård Möller InlGT 371 (1935).
Spoiler title
Spoiler content