SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KURRE kur3e2, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(förr äv. skrivet cu-)
Etymologi
[sv. dial. kurre; elliptiskt för EKORRE]
(vard.) skämtsam benämning på ekorren; ofta användt ss. egennamn. Ekeblad Bref 2: 251 (1661). Zibet 15 (1765). Du lilla Curre .. där i gran, hur vig du är på fötter! Liljestråle Fid. 893 (1797). Munsterhjelm Trapperl. 2: 150 (1921).
Spoiler title
Spoiler content