SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KURRENT kurän4t, äv. kɯ-, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[jfr t. kurrent; av lat. currens (gen. -entis), löpande, p. pr. av currere, löpa (jfr KURANT, adj.)]
(i fackspr.) om skrift: i vilken de olika bokstäverna i ett ord äro förenade med varandra (o. i samband därmed undergått vissa modifikationer); jfr KURSIV, adj. 2. Dalin (1871). Den kurrenta skrifstil, som .. begagnades mot slutet af (1400-talet). 2UB 10: 131 (1906). jfr: (Jag) böriadhe .. betänkia om en Runsk current styl lika som Arabische stylen. JBureus (1628) i 2Saml. 4: 109.
Ssgr (i fackspr.): KURRENT-BOKSTAV~02 l. ~20. jfr -SKRIFT. SvLitTidn. 1814, sp. 737.
-SKRIFT. om stil använd för skrivning, skrivstil; äv. om mot höger lutande boktrycksstil, kursiv. Cellarius LatGr. 109 (1703). Den moderna ”judiska kurrentskriften”, som nyttjas allmänt vid judarnas korrespondens på hebreiska språket. NF 6: 874 (1882). SvUppslB (1933).
Spoiler title
Spoiler content