SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KUSKA kus3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (föga br., Wollimhaus Ind. (1652), Dalin (1852)).
Ordformer
(kudzk- 1674. kusk- 1676 osv. kutsk-, kutzk- 1652c. 1755. kutts- 1630)
Etymologi
[jfr d. kuske; avledn. av KUSK, sbst.2; i bet. 3 möjl. påvärkat av sv. dial. kuska, springa (anfört av Lind (1749)), vilket är samhörigt med KUTA, v.2]
(ngt vard.)
1) i egenskap av kusk l. körsven köra l. skjutsa (ngn), vara kusk l. körsven för (ngn); äv. i abs. anv.: vara kusk, köra. KlädkamRSthm 1630 A, s. 83 a. Effter en (häst) på Släda, skola intet mehra än twå Persohner .. wara, inräcknadt den, som kutskar eller körer. Stiernman Com. 3: 221 (1664). Hvar kavaljer kuskar sjelf för sin dam. Sturzen-Becker 2: 193 (1861). Heikki .. satte sig i släden att kuska Brita och Maria .. till Lojlax. Topelius Fält. 4: 67 (1864). Fogelqvist Minn. 95 (1930).
2) intr.: färdas, åka, köra. Wollimhaus Ind. (1652). Främst kuskar jungfru Flättia. SWesthius (1676) hos Castrén StormaktstDiktn. 99. Utan uppehåll kuskade vi således snart till Nyby. Zetterstedt SvLappm. 1: 7 (1822). Annars fick jag kuska med skjuts hela vägen till Uppsala. Elfstrand 50År 10 (1927).
3) i allmännare anv.: färdas hit o. dit; flacka omkring; förr äv.: röra sig hit o. dit. (när Celadon blev kär i Psyke) såg wij fåren hans båd' will och willse kuska, / Det ena brääkte här, det andra där i buskan. FoU 20: 385 (1676). Under oupphörligt kuskande ur hus och i hus, trappa upp och trappa ned. Bremer NVerld. 3: 4 (1854). Timberg gaf bums affärerna en god dag för att kuska Europa rundt. Lindqvist Dagsl. 3: 171 (1904). Östergren (1931).
Särsk. förb.: KUSKA AV10 4. (numera föga br.) till 2: åka l. köra i väg; äv. bildl. Med flyktig töm / Har nöjet kuskat af. Lohman Vitt. 384 (c. 1735). Piskan smällde och man kuskade af till en annan trakt af staden. Blanche Våln. 171 (1847). Högberg Vred. 2: 15 (1906).
KUSKA BORT10 4. (numera föga br.) till 2: åka l. köra bort l. i väg. Nordforss (1805). Blanche Band. 423 (1848).
KUSKA I VÄG10 0 4. (vard.) till 2. Vi voro sex personer i en trång ”vurst” och kuskade snart i väg under sqvalande regn utför backarna. PT 1896, nr 274, s. 3.
KUSKA OMKRING10 04. (vard.)
1) till 1. En af .. (Almqvists) forne .. lärjungar .. hade .. glädjen att kuska honom omkring i sin ”födelsebygd, det undersköna Tjust ..”. Lysander Almqvist 323 (1878).
2) till 2; ofta svårt att skilja från 3. Björn LycklHush. 18 (1786). Den tyske resenären och skalden Ernst Moritz Arndt, som kuskade omkring på våra vägar i början av 1800-talet. SvD 21/1 1934, Söndagsbil. s. 1.
3) till 3. Dalin Arg. 2: 216 (1734, 1754). Alltifrån min studenttid .. kuskade jag omkring som föreläsare ute i bygderna. Fogelqvist Minn. 85 (1930).
KUSKA PÅ10 4.
1) (†) med avs. på dragdjur: driva l. köra på. BtVLand 6: 5 (1674).
2) (vard.) till 2: köra ivrigt o. utan uppehåll. Weste (1807). Topelius Dagb. 94 (1833).
KUSKA UT10 4. (vard.)
1) till 1. (Det) kuskades ut hela lass med unga herrar och unga mamseller. Blanche Bild. 4: 75 (1865).
2) till 2. (C.) kuskade i fyllan ut på isen ända till Tölö. Topelius Dagb. 1: 75 (1833). Engström 1Bok 17 (1905).
Spoiler title
Spoiler content