SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KUVA 3va2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr KUV, sbst.2
Etymologi
[ordet är antingen en urspr. sv. bildning, en avledn. av KUV, sbst.1, dvs. eg.: pressa ihop, jfr KUVA, v.1; eller ett lån av d. kue, trycka ned, underkuva, nor. dial. ku(v)a, nor. kuge, underkuva, isl. kúga, tvinga (kanske av ett kūfga), ytterst av KUV, sbst.1 — Jfr KUVA, v.3]
1) (numera i sht i vitter stil utom i f) trycka ned, nedtrycka; tvinga att böja sig; undertrycka; hålla nere; vanl. mer l. mindre bildl. Sanning låter intet kufwa sigh. Grubb 709 (1665). Mån privates enskilda nytta skall vara en giltig orsak att kufva hela länders tillväxt? Chydenius 82 (1765). Gustaf (Adolf) kufvade icke folkets frihet för at uträtta storverk. Höpken 1: 248 (1771). Engelsmännen (i Indien) .. äro .. blott 76,000, och dock kuva de Indiens tre hundra millioner människor. Hedin Pol 1: 261 (1911); jfr d. — särsk.
a) (†) i uttr. kuva ngn l. ngt under sig l. ngn(s välde l. dyl.), lägga ngn l. ngt under sitt l. ngns välde. 1Mack. 8: 2 (Bib. 1541). Konnung Nebucadnezar .. / Wnder sigh kuffuar så månge land. Holof. 5 (c. 1580). (Olof Tryggvesson) kufwade .. många utlenska Folck under Kong Waldemars Rijke. Reenhielm OTryggv. 26 (1691; isl. orig.: okade). Ett .. hinder för Sverges kufvande under Danmark. Fryxell Ber. 3: 4 (1828). Att förvandla Sveriges regeringsätt och kufva både konung och folk under rådets välde. Malmström Hist. 6: 122 (1877).
b) (numera bl. ngn gg i bibliskt spr.) i uttr. kuva ngn under sin hand, förr äv. under sina händer l. under fötterna, förödmjuka ngn; jfr DÄMPA, v.2 2 a, FOT 1 c λ, μ. Theras fiendar plåghadhe them, och the wordo kuffwadhe vnder theras hender. Psalt. 106: 42 (Bib. 1541; Luther: Vnd wurden gedemütiget vnter jre hende; Vulg.: Et humiliati sunt sub manibus eorum; gr.: Καὶ ἐταπεινώϑησαν ὑπὸ τὰς χεῖρας αὐτῶν; Bib. 1917: de blevo kuvade under deras hand). Brask Pufendorf Hist. 171 (1680: vnder Fötterna).
c) med avs. på känsla, sinnesrörelse o. d.: undertrycka; bemästra, behärska, lägga band på; refl.: lägga band på sig l. sina känslor l. dyl., behärska sig, betvinga sig. Emporagrius Cat. F 5 a (1669). Kufva sina lustar. Serenius (1741). Jag kufvade mig sjelf och försökte att vara lugn. Runeberg 3: 284 (1837). Med möda kufvade han .. (sin) vrede. Carlén Repr. 146 (1839). När jag .. kuvade min blyghet. Söderhjelm MVärld 1: 51 (1929).
d) med avs. på person: förtrycka; kujonera, kuscha; behärska; äv. i överförd anv., med avs. på mod o. d.: nedslå; i p. pf. äv. med mer l. mindre adjektivisk bet. Horn Lefv. 35 (c. 1657). Dalin Arg. 2: 285 (1734, 1754). Jag skal kufva modet på honom. Serenius (1741). Han hade .. låtit kufva sig af omständigheterna eller af de personer, hvilka gripit in i hans öde och utveckling. Fahlcrantz Kyrkoh. 163 (1907). Ansiktet var kuvat och nedslaget, blicken .. mild och sorgsen. Högberg Storf. 169 (1915). OoB 1928, s. 582.
e) (†) med avs. på växt: hindra l. hämma i växten l. utvecklingen; särsk. i p. pf., om träd: som på grund av bristande tillgång på ljus l. andra ogynnsamma omständigheter icke nått sin fulla utveckling. Ödmann ÅmVetA 1785, s. 10 (om fjällväxter). Inga andra (träd) böra borttagas än de som äro kufvade. Ström Skogsh. 167 (1830).
f) (fullt br.) med avs. på uppror: undertrycka, nedslå. Auerbach (1911). Det hedniska upproret under Blotsven hade tydligen kuvats. Schück VittA 1: 7 (1932). jfr: Kufva de upproriske. Weste FörslSAOB (1823); jfr 2.
g) (föga br.) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: tryckande; besvärande. Den sista philosophien, hvilken är en desto hårdare kufvande materialism, ju (osv.). Törneros Bref 2: 54 (c. 1825). Den våldsamt kufvande vinterkölden. (Cavallin o.) Lysander 64 (1855).
h) (numera föga br.) övergående i bet.: tvinga; i uttr. kuva ngn (l. ngt) till ngt; förr äv. i uttr. kuva ngn att göra ngt. Brahe Kr. 5 (c. 1585). Sin Man kufvade hon som en poike, at giöra alt hvad hon behagade. Säfström Banquer. M 4 b (1753). (Fogden i Viborg) kufvade omsider Karelen till lydnad. Cederschiöld Erikskr. 83 (1899). Lönnberg Churchill Samt. 328 (1937).
2) besegra, övervinna, underkuva; få makt med, göra sig till herre över; vanl. med avs. på ett folk, en stat l. dyl. (jfr 1 a); stundom svårt att klart skilja från 1. Johansson Noraskog 1: 9 (i handl. fr. 1785; bildl.). Oöfvervinnerlige .. voro Romarne, och kunde af inga olycksöden kufvas. Kolmodin TacAnn. 1: 127 (1833). Magyarerna kuvades av Otto den store i Tyskland och tvungos tillbaka till sitt ungerska rike. NoK 116: 33 (1933).
Särsk. förb. (till 1; †): KUVA NED l. NER l. NEDER. trycka ned; i mer l. mindre bildl. anv. äv.: övervinna, besegra; förinta. Then grymma Död / Som all ting kufwar ned. Lucidor (SVS) 81 (1668). (Halm-)Stubben .. skall böijas och kufvas neder (i sädesstacken), at Regn, och Sniö som faller må flyta af. Salander Gårdzf. 117 (1727). Kufva sinnets stolta vrede ner. Kullberg Tasso 1: 110 (1860); jfr NEDKUVA.
KUVA UNDER. underkuva; jfr KUVA, v.2 1 a. (Cromwell) kufwade .. Skottarna igenom Generalen Monck alldeles vnder. Brask Pufendorf Hist. 165 (1680). Eneman Resa 1: 91 (1712). jfr UNDERKUVA.
Avledn.: KUVARE, m. (i vitter stil) till 2: besegrare; betvingare, underkuvare. Blif åter son af Rom, hvars kufvare du var. Leopold 1: 165 (1802, 1814). Alla hemliga konsters och urkrafters kuvare, besvärjare och häxmästare. Hallström Halbe Io 198 (1918).
-KUVLIG, adj. i ssgn O-KUVLIG.
Spoiler title
Spoiler content