SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KVITTERA kvite4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, HFinlH 3: 219 (1555), Schroderus Comenius 866 (1639)).
Ordformer
(förr äv. q-. -ite- 15561771. -itte- 1524 osv.)
Etymologi
[jfr d. kvittere, mnt. quiteren, t. quittieren, fr. quitter, befria från skuld o. d., lämna, övergiva, it. quitare; av mlat. quit(t)are, förklara fri från skuld o. d., avledn. av quitus (se KVITT, adj.)]
1) (†) förklara (ngn) fri l. fritaga (ngn) från (vidare) ansvar l. förpliktelser i ngt visst avseende; särsk.: giva (ngn) skriftligt intyg på att han betalat l. levererat l. fullgjort ngt, giva (ngn) kvitto på ngt; vanl. i uttr. kvittera ngn ngt l. för l. om l. från ngt. OPetri Tb. 48 (1525; uppl. 1929). Simonn Tullskriffware haffwer hann quitteratt 15 1/2 alina Brabannsk och haffwer thett icke bekommitt. KlädkamRSthm 1561—65 I, s. 5 b. Huarföre quitterede the tilhope for:ne hustru Malin for altt widere efftertal och ansprock om samme arff. SthmTb. 26/10 1569. Åldermannen (skall) .. dragha .. åhogha före .. at Bötherne .. blifwe .. til bem: Hospital försände; För them han sigh ther sammastädhes skal quittera låta. PrivBergsbr. 1649, 6: mom. 16. Zettersten AnmMynt 168 (1771). — särsk.
a) i uttr. kvittera ngn att (osv.), giva ngn kvitto på att (osv.). Iagh beder .. att E. Ex... låter nogon af sina tiänare quittera skepparen .., att fisken är inlefreret, äliest veet iag inthett, om thed skeer. OxBr. 12: 652 (1645).
b) i uttr. kvittera ngn från sig, skriftligen förklara sig icke hava några krav på ngn. 2SthmTb. 1: 10 (1544). Ja, j scholen clarera medh om wåra saker och handlingar och qwittera migh ifrån eder. BtÅboH I. 9: 170 (1637).
c) ss. vbalsbst. -ing, -ning, tillgift, avskrivning (av skuld o. d.). Christus .. vthskiffte oss afflat och qwittering på alla wåra skuld. PErici Musæus 1: 121 b (1582). Then geldskyllige tienaren .. fick på bätring, nådh och qwitterning på all sijn skuld. Därs. 5: 268 a. At min siäl tå måtte qwittering få, / Om Absolvering iagh fast bidhia må. Fosz 128 (1621).
2) gm namnunderskrift o. d. erkänna mottagandet av (ngt); skriva l. lämna kvitto på (ngt); utkvittera. OPetri Tb. 24 (1524; uppl. 1929). En Pappersbook .., där utinnan .. Militiæ betiänte (skola) .. antekna och quittera, huru mycket som de aff Bonden hafwa bekommit. ResolAllmogBeswär 1683, s. B 3 b. Uppå handeln .. om Solberga inlösande har jag bekommit på dhe 800 Rdr S. m. t. 200 .., som qvitteras. VgFmT II. 6—7: 144 (1714). (Bevakningsbefälhavaren åligger) att .. emottaga och qvittera till fängelset aflemnad fånge. OrdnCentralfängLångh. 1886, s. 23. Insättning på depositionsräkning kvitteras i alla svenska banker medels ett s. k. depositionsbevis. EkonS 1: 311 (1893). Engström o. Carlson HlednTrafik. 67 (1917). — särsk.
a) (†) i uttr. kvittera ngt till ngn, lämna l. sända kvitto på ngt till ngn. BlBergshV 19: 225 (1660). Att taga mot penningarna hwar måna efter assignation ok där på quittera til jnspectoren. Rudbeck Bref 269 (1685). Linné Bref I. 2: 337 (1772).
b) bildl., i uttr. betalt kvitteras l. betalt som kvitteras, lika mot lika; se BETALA 5 a ζ.
c) (†) ss. vbalsbst. -ing, -ning i konkret anv.: kvitto. HFinlH 3: 219 (1555). Schroderus Comenius 866 (1639).
3) förse (räkning o. d.) med underskrift såsom intyg på mottagen betalning. En betalt och qvitterad räkning. VRP 28/11 1739. Han har fått sina penningar, och jag i vittnes närvaro återbekommit mina reverser qvitterade. Almqvist TreFr. 1: 169 (1842). DN 31/12 1933, Söndagsbil. s. 10.
4) (ngt vard.) återgälda; göra l. giva l. leverera ngt ss. ersättning l. tack för (ngt); ge lika godt igen; stundom äv. i uttr. kvittera för ngt. När då prof. C. öppet kvitterat för den kränkning han ansett rektors beteende innebära (så osv.). GHT 1897, nr 238, s. 2. Han .. kvitterade de eldiga försäkringarne om tillgifvenhet med löften (som osv.). Janson CostaN 2: 295 (1910). Den .. unga damen kvitterade näsvisheten med att räcka ut tungan. Essén HExc. 15 (1916). Efter slutnumret utlöste sig publikens hänförelse i frenetiska ovationer, som älskvärt kvitterades med en rad extranummer. DN(A) 1919, nr 121, s. 9. (Franska regeringsmedlemmar) skola kvittera de tyska ministrarnas besök i Paris i somras. Därs. 1931, nr 255, s. 2. — särsk.
a) idrott. i idrottstävling o. d.: återgälda (o. därmed utjämna ställningen mellan de tävlande). 5 min. senare kvitterade .. Malmö genom Brost, som nätade med ett skott ute från yttern. IdrBl. 1920, s. 252 (i fotboll).
b) (†) ss. vbalsbst. -ing, återgäldande (av ngt), tack (för ngt). Denna hund har .. till kvittering för tusen riktigt mottagna ärliga rapp slutligen .. räddat mitt lif. Cederschiöld Riehl 2: 73 (1878).
5) (†) kvitta, avkvitta, avräkna l. avskriva. Murenius AV 491 (1661).
6) (numera bl. ngn gg skämts.; jfr c) lämna l. övergiva (ngt l. ngn). Gustaf II Adolf 533 (1629). Omsijder måste Fienden .. qwittera sitt gamble Läger. RelBraheKrijgzwDanm. 1657, s. B 1 a. Iagh .. / Förhoppas at ängzlan skal migh qvittera. Beronius Reb. F 1 a (1674). När ödet biuder oss qvittera vänner såta. TRudeen Vitt. 240 (1683). Det .. förliudes, at thenne Carl Bolin qvitteradt Carlshamn, och til annan .. ort sig begifvit. VDAkt. 1784, nr 253. Nu vill jag kvittera den grönskande smyg / där rosorna vajade ro kring min säng. Karlfeldt Hösth. 6 (1927) — särsk.
a) (†) i uttr. kvittera fältet, rymma fältet. SBielke (1637) i HSH 7: 119. HC11H 1: 106 (1675).
b) (†) med avs. på värksamhet, tjänst, befattning, ämbete o. d.: lämna, sluta upp med; avgå l. taga avsked från; äv. abs.: avgå, taga avsked. OxBr. 9: 257 (1634). Qvittera sin tjenst. RP 6: 386 (1636). Jag .. förnödsakades til at quittera mine påbegynte studier. Salberg Gr. 9 (1696). Ett rykte går, att h. ex. Reuterholm quitterar. NvRosenstein (1796) i MoB 9: 72. Cederborgh OT 2: 3 (1810).
c) (numera ngt vard., fullt br.) i uttr. med bet.: dö; i sådana uttr. som kvittera livet l. det jordiska l. timliga, förr äv. (denna) världen. (Hon) hafwer qwitterat thetta timmeliga Lijfwet. Stigzelius BGiers A 2 a (1650). Han qwitterade thenne werlden vthi sin ypperste Vngdoms floor. Brask Pufendorf Hist. 46 (1680). Hon låg tillsängs i många år innan hon äntligen kvitterade det jordiska. Engström Blandn. 255 (1925).
d) (†) lämna l. släppa ifrån sig (ngn l. ngt); avstå från (ngt). G1R 22: 263 (1551). Anthonius Boij tillbödh sigh willia quittera all sin prætension i dett Fasta. BoupptSthm 13/1 1669. Doch att de då på den händelsen Muhlbetet qvittera och afstå. VDAkt. 1701, nr 131 (1700). Så at jag alla andra desseiner quitterade. ÄSvBiogr. 1—6: 163 (c. 1722).
e) (†) med avs. på kroppsdel: mista. Gudh .. kastade migh een swår siukdom uppå at iagh där igiönom moste Qwittera mit been. VDAkt. 1668, nr 104. Quittera Hufwudet. Brask Pufendorf Hist. 145 (1680).
f) (†) med avs. på klädesplagg o. d.: avlägga. Doch törs hon icke aldeles qvittera then ena Kryckian, förr än thet ena Låret finner sin Starckheet emoot thet andra. Hiärne Suurbr. 173 (1680). Gifta dig wid en änckia för än hoon qwitterar sin sorgklädning. Dens. 2Hdskr. 189 (c. 1715).
g) (†) med avs. på sjukdom o. d.: bli fri från. Kaptenen hade qvitterat sin gikt. Trolle Sjöoff. 1: 74 (1869).
Särsk. förb.: KVITTERA UT010 4. till 2: kvittera o. uppbära l. uttaga (pänningar l. varor o. d.). Lindqvist BakMoln. 190 (1911). Kvittera ut pensionen. DN(A) 1934, nr 247, s. 28. jfr UTKVITTERA.
Ssgr (till 2): A (†): KVITTERE-BREV. = KVITTOBREV. Wallquist EcclSaml. 1—4: 221 (1541).
B: KVITTERINGS-KOLUMN. Dagsvärksbok .. med kvitteringskolumn. KatalÅhlénHolm 35: 98 (1915).
-LISTA, r. l. f. förteckning vari utbetalade belopp o. d. utkvitteras. 2VittAH 23: 285 (1857, 1863).
Spoiler title
Spoiler content