SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KVITTEN kvit4en, sbst.2, n. oböjl.
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[kontamination av KVITT, sbst., o. VITTEN]
i uttr. ett kvitten, l. för ett kvitten, i nekande l. frågande l. villkorlig sats: (inte) ett ”kvitt” (se KVITT, sbst.); (inte) ”för en vitten”, (inte) ”för två styver”. Oberoende af att man .. inte har ett kvitten att göra med hvarandra. Mattsson VSkr. 1: 65 (1906). Om .. hans ärenden brydde de sig ej för ett kvitten. Bergman JoH 283 (1926).
Spoiler title
Spoiler content