publicerad: 1938
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[jfr d. kvælde; av t. quellen, av den ieur. roten gṷel-, svälla, porla, som föreligger i fsv. qvild, källa, sv. dial. kvill, vattendrag]
(i sht i vitter stil)
1) om vätska (l. ämne som liknar en vätska): flyta ymnigt, flöda; (häftigt) välla (upp l. fram), svalla; äv. om vattendrag l. källa o. d.; äv. bildl. (jfr 2) om tårar. En qwällande källa. Botvidi 24Lijkpred. b 2 b (1617, 1628). Denne Tåre-Våg den qväller som ett Haf. Frese VerldslD 99 (1717, 1726). Den nektar, / Som glödande ur gyllne drufvor qväller / På Cyperns strand. Stagnelius (SVS) 4: 137 (c. 1821). Vattnet qväller och perlar (i bäcken). Östergren Dikt. 8 (1871). Östergren (1931). — särsk.
a) (i fackspr.) om sand l. jord: i vattendränkt tillstånd svälla o. bilda en degartad massa (som rör sig likt en vätska). SvFinl. 1: 26 (1919).
b) (föga br.) i uttr. kvälla av ngt, om vattensamling o. d.: överflöda l. vara uppfylld (av ngt). Frese VerldslD 165 (1726). Floder qvällde / Af mjölk (under guldåldern). (Elgström o.) Ingelgren 312 (1810).
2) mer l. mindre bildl. Nådennes och barmhertighetennes quällandhe brunn. SLaurentii Ridd. D 2 a (1622). Från krubban i Bethlehem .. qvällde en .. himmelsk ström af ljus. Wallin 2Pred. 1: 77 (1825). Glädjen började kvälla och svälla inom henne. Bergman LBrenn. 229 (1928). — särsk. (föga br.) i p. pf.: som framrunnit (ur ngt). Vår smärta, stilla kvälld ur källa klar. Wecksell SDikt. 12 (1856). Hallström Skogsl. 47 (1904).
1) till 1. Snellman Tyskl. 105 (1842). Lavan .. kväller slutligen fram .. öfver kraterns rand. 2NF 32: 1202 (1921).
2) mer l. mindre bildl.; jfr KVÄLLA, v.2 2. Collan Dikt. 34 (1864). Horden (av barn) störtade ned från estraden, kvällde fram i en ström bland förskräckta mammor. Bergman LBrenn. 227 (1928). —
KVÄLLA NED10 4 l. NER4. särsk. bildl.; jfr KVÄLLA, v.2 2. Atterbom FB 145 (c. 1855). Må Han — all skönhets källa, låta några ådror af det evigt sköna qvälla ned i dina inspirationer. Jolin Smäd. 96 (1863). —
2) bildl.; jfr KVÄLLA, v.2 2. Atterbom LÖ 2: 326 (1827). Alla dessa minnen ha kvällt upp hos faster Nana. SvD(A) 1930, nr 323, s. 8. —
KVÄLLA UT10 4. särsk. bildl.; jfr KVÄLLA, v.2 2. SDS 1897, nr 502, s. 1. Den väldiga bildström, som från Turistföreningen kvällt ut öfver landet. TurÅ 1910, s. 13. —
KVÄLLA ÖVER10 40.
1) till 1: flyta över. En ännu inte stelnad massa, som av middagssolen värmdes upp och kvällde över bräddarna (av kratrarna). Mörne ÄventV 243 (1929).
2) bildl.: överflöda; jfr KVÄLLA, v.2 2. Då .. festsalarnas dekorering kväller öfver af bilder och motiv (under barocken). Levertin 10: 6 (1897).
Ssgr: A: (1) KVÄLL-RÖR. (†) Brunnröör eller qwällröör, ther vthur watnet ofwantil vthflyter. Linc. Vvv 5 b (1640). —
B (†): KVÄLLE-SAND, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content