SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KVÄLLA kväl3a2, v.2 -er, -de, -t, -d ((†) pr. ind. sg. -ar Leopold 2: 434 (1805, 1815)).
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[jfr d. kvælde; av t. quellen, av den ieur. roten gṷel-, svälla, porla, som föreligger i fsv. qvild, källa, sv. dial. kvill, vattendrag]
(i sht i vitter stil)
1) om vätska (l. ämne som liknar en vätska): flyta ymnigt, flöda; (häftigt) välla (upp l. fram), svalla; äv. om vattendrag l. källa o. d.; äv. bildl. (jfr 2) om tårar. En qwällande källa. Botvidi 24Lijkpred. b 2 b (1617, 1628). Denne Tåre-Våg den qväller som ett Haf. Frese VerldslD 99 (1717, 1726). Den nektar, / Som glödande ur gyllne drufvor qväller / På Cyperns strand. Stagnelius (SVS) 4: 137 (c. 1821). Vattnet qväller och perlar (i bäcken). Östergren Dikt. 8 (1871). Östergren (1931). — särsk.
a) (i fackspr.) om sand l. jord: i vattendränkt tillstånd svälla o. bilda en degartad massa (som rör sig likt en vätska). SvFinl. 1: 26 (1919).
b) (föga br.) i uttr. kvälla av ngt, om vattensamling o. d.: överflöda l. vara uppfylld (av ngt). Frese VerldslD 165 (1726). Floder qvällde / Af mjölk (under guldåldern). (Elgström o.) Ingelgren 312 (1810).
2) mer l. mindre bildl. Nådennes och barmhertighetennes quällandhe brunn. SLaurentii Ridd. D 2 a (1622). Från krubban i Bethlehem .. qvällde en .. himmelsk ström af ljus. Wallin 2Pred. 1: 77 (1825). Glädjen började kvälla och svälla inom henne. Bergman LBrenn. 229 (1928). — särsk. (föga br.) i p. pf.: som framrunnit (ur ngt). Vår smärta, stilla kvälld ur källa klar. Wecksell SDikt. 12 (1856). Hallström Skogsl. 47 (1904).
Särsk. förb. (i sht i vitter stil): KVÄLLA FRAM10 4. jfr FRAMKVÄLLA.
1) till 1. Snellman Tyskl. 105 (1842). Lavan .. kväller slutligen fram .. öfver kraterns rand. 2NF 32: 1202 (1921).
2) mer l. mindre bildl.; jfr KVÄLLA, v.2 2. Collan Dikt. 34 (1864). Horden (av barn) störtade ned från estraden, kvällde fram i en ström bland förskräckta mammor. Bergman LBrenn. 227 (1928).
KVÄLLA NED10 4 l. NER4. särsk. bildl.; jfr KVÄLLA, v.2 2. Atterbom FB 145 (c. 1855). Må Han — all skönhets källa, låta några ådror af det evigt sköna qvälla ned i dina inspirationer. Jolin Smäd. 96 (1863).
KVÄLLA UPP10 4, äv. OPP4. jfr UPPKVÄLLA.
1) till 1. Botvidi 24Lijkpred. b 2 b (1617, 1628). Hallström Than. 213 (1900).
2) bildl.; jfr KVÄLLA, v.2 2. Atterbom 2: 326 (1827). Alla dessa minnen ha kvällt upp hos faster Nana. SvD(A) 1930, nr 323, s. 8.
KVÄLLA UT10 4. särsk. bildl.; jfr KVÄLLA, v.2 2. SDS 1897, nr 502, s. 1. Den väldiga bildström, som från Turistföreningen kvällt ut öfver landet. TurÅ 1910, s. 13.
KVÄLLA ÖVER10 40.
1) till 1: flyta över. En ännu inte stelnad massa, som av middagssolen värmdes upp och kvällde över bräddarna (av kratrarna). Mörne ÄventV 243 (1929).
2) bildl.: överflöda; jfr KVÄLLA, v.2 2. Då .. festsalarnas dekorering kväller öfver af bilder och motiv (under barocken). Levertin 10: 6 (1897).
Ssgr: A: (1) KVÄLL-RÖR. (†) Brunnröör eller qwällröör, ther vthur watnet ofwantil vthflyter. Linc. Vvv 5 b (1640).
(1 a) -SAND. (kvälle- 1740) (i fackspr.) flytsand, kvicksand. VetAP 1: 243 (1740).
B (†): KVÄLLE-SAND, se A.
Spoiler title
Spoiler content