SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KYP ɟy4p, r. l. m. ((†) n. Möller (1790), Heinrich (1828)); best. -en; pl. -ar; i bet. 1 äv. KYPER ɟy4per, sbst.1, r. l. m.; best. -n; pl. kyprar.
Ordformer
(kyp 1756 osv. kyper 1781—1923)
Etymologi
[jfr d. kype; av t. küpe, (behållare för) färgbad, av nt. küpe, kupe, balja, tunna (se KUPA, sbst.)]
1) (i fackspr.) större kärl avsett för vissa ändamål.
a) färg. kärl (kittel l. kar) för färgbad, färgkar. BoupptVäxjö 1781. Yrkesfärgaren, som i sina stora kypar kunde framställa blått i alla nyanser. Bengts Vargt. 67 (1915). — jfr BLÅ-, FÄRG-, INDIGO-KYP.
b) vid papperstillvärkning: kar vari massan (heltyget) förvaras under formningen av pappersarken, formkar, formbytta. Ambrosiani DokumPprsbr. 277 (i handl. fr. 1816). Konsten att limma papperet i sjelfva kypen eller formbyttan. Pasch ÅrsbVetA 1828, s. 41. Ambrosiani DokumPprsbr. 370 (1923).
2) [utvecklat ur 1 a] färg. färgbad; särsk. för indigofärgning av garn o. tyger; äv. övergående i bet.: metod som tillämpas vid färgning i (olika slag av) färgbad; blåfärgning (med indigo). Linne-Färgares prof skal vara at sätta (dvs. tillreda) en god och försvarlig Kyp, som färga Lärft blått, ljusblått, grönt, gult, svart (osv.). PH 6: 4200 (1756). Berzelius Kemi 5: 698 (1828). Allt efter som framställningen försiggår med eller utan upphettning, talar man om varm eller kall kyp. UB 5: 511 (1874). (Värkensväven) skulle bli blå, och kypen hade lyckats riktigt bra den här gången. Wærn-Bugge Bruksb. 147 (1925). Sahlin SkånFärg. 104 (1928). — jfr ARSENIK-, BLÅ-, FÄRG-, INDIGO-, KALL-, OPERMENT-, VARM-, VEJDE-, VITRIOL-KYP m. fl.
Ssgr (i allm. till 2; färg.): KYP-BAD. kyp. —
-BLÅ. jfr -BLÅTT. Kypblå Kommiss. NDA 1895, nr 97 A, s. 1. —
-BLÅTT, n. [jfr t. küpenblau] äkta blått (färgat i kyp). Wikforss 1: 1000 (1804). Sahlin SkånFärg. 152 (1928). —
-FÄRG. Kypfärgerna, hvilkas förnämsta representant är indigon, anbringas å tyget i form af sin icke färgande, lösliga leukoförening, hvarpå den olösliga färgen frambringas å själfva tråden genom oxidation. KemT 1902, s. 120. Svafvelfärgämnena tillhöra .. de s. k. kypfärgernas klass. 2UB 7: 556 (1903). —
-FÄRGA, v., -ning. Rothof 125 (1762). Kypfärgning ger ovanligt vackra färger och dessutom största möjliga färgäkthet. Form 1932, s. 67. —
-FÄRGÄMNE~020. 2NF 36: 595 (1924). Kypfärgämnen, i vatten och alkali olösliga färgämnen, som genom reduktion i alkalisk lösning omvandlas i alkalilösliga oxiföreningar (kyp). SvUppslB (1933). —
-HAKE. (förr) handredskap (av järn med träskaft) varmed tyget hanterades under färgning i varmkyp. BoupptVäxjö 1816 (efter färgare). Sahlin SkånFärg. 109 (1928). —
(1 a) -HUS. avdelning av färgeri där färgkyparna äro placerade. Linné Vg. 121 (1747). —
(jfr 1 b) -KAR. Ambrosiani DokumPprsbr. 113 (i handl. fr. 1811). —
(jfr 1 a) -KITTEL. Berzelius Res. 259 (1819). —
-KRANS. järnring med nätflätning, avsedd att nedsänkas i kypen o. hindra färggodset att sjunka ned till bottensatsen. Sahlin SkånFärg. 62 (1928). —
-KÄPP. Garnet hanterades (i kallkyp) på korta kypkäppar och behövde icke som i varmkypen hållas under badet, men dock flitigt vändas. Sahlin SkånFärg. 111 (1928). —
-LUKT. Den egendomliga kyplukten, för alla sannskyldiga färgare en söt doft. Sahlin SkånFärg. 62 (1928).
Spoiler title
Spoiler content