KÅSÖR kåsö4r l. ko-, l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er. (förr äv. med fr. stavning)
Etymologi
[av fr. causeur, till causer (se KÅSERA). — Jfr KÅSÖS]
person som kåserar (särsk. skriver kåserier i tidningar o. dyl. l. håller kåserande föredrag); person med (stor) förmåga att kåsera. SvLitTidskr. 1868, s. 5. Ludde Bentz, kåsör i Nya Morgonbladet. Siwertz JoDr. 134(1928). Frank Heller .. gör många iakttagelser, och han berättar om dem som den kåsör han är, icke som en Balkan-expert eller en forskningsresande. GHT 1934, nr 84, s. 3.— jfr MODE-,TIDNINGS-KÅSÖR.
