SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÄKTA, v.
Ordformer
(käckt- 16411652. käkt- 1640c. 1755)
Etymologi
[besläktat med KÄKA, v.2]
(†) om gås: kackla. Linc. (1640; under gingrio). Schultze Ordb. 2097 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content