SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1939 KÄL ɟä4l, sbst.4, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar. Ordformer (kiäll c. 1715. käl 1899 osv. tjä(h)l (ti-) c. 1600 (: Tiählbiörck)—1927) Etymologi [sv. dial. käl, tjäl; sannol. delvis identiskt med KÄL, sbst.5, delvis sidoform till KÖL] (i Norrland) (sämre) skog på vattensjuk l. stenbunden, svårframkomlig mark; äv.: högländ (stor) skog; ofta motsatt dels: tallmo, dels: myrland. Hiärne 1Hdskr. 30 (c. 1715). Hülphers Norrl. 2: 215 (1775). Ute på kälen. Behm Fjällb. 56 (1910). — jfr GRAN-KÄL. Ssgr (i Norrland): A: KÄL-BJÖRK. (virke av) björk som vuxit på en ”käl”. Bureus Suml. 23 (c. 1600). — -BOD. (-boarna, pl. best.) på en ”käl” belägen fäbod; vanl. i pl. Wasenius NorrlBoskSk. 115 (1751). — -LAND. (käle-) ”käl”. Hülphers Norrl. 2: 199 (1775). B (†): KÄLE-LAND, se A. SAOB Alfabetisk lista käke subst. käkla verb käkta verb käl subst.1 käl subst.3 käl subst.4 käl subst.5 käl subst.6 käla verb1 käla verb2 käla verb3 Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
