SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
KÄLVA, f. l. r.
Ordformer
(kiä-)
Etymologi
[sv. dial. (Lappl.) kälva; avledn. till KALV, sbst.1]
(i vissa delar av norra Sv.) renko. Linné Skr. 5: 56 (1732).
Spoiler title
Spoiler content