SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LABIALISERA lab1ial1ise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. labialisieren, eng. labialize; avledn. av LABIAL]
språkv. låta läpparna medvärka vid bildande av (ett språkljud som har sitt egentliga bildningsläge på annat ställe i munnen); öka det labiala elementet l. läpprundningen hos (ett ljud); i p. pf. ofta med adjektivisk bet.: uttalad med läpprundning; motsatt: delabialisera. NF (1885). Vokaler bildade genom sammanträngning vid läpparna kallas labiala eller labialiserade. Brate SvSpr. 6 (1898).
Spoiler title
Spoiler content