LAD la4d, sbst.3, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. lad, hög av säd i ladan, loggolv, lada eller ställe i ladan där den otröskade säden förvaras; jfr d. dial. lad, sädesgolv; eg. vbalsbst. till LADA, v.2; jfr LAD, sbst.1—2, LADA, sbst.1]
(numera bl. bygdemålsfärgat l. i kulturhistorisk skildring) lada l. ställe i lada (loggolv, ladugolv) där den otröskade säden förvaras; äv. om säden i ladan. (Bonden) fick se huru många Tomtar kommo bärande hvar sin lilla rågnek, dem de alla förde uti hans lad. Rääf Ydre 1: 72 (1856). Genom .. offer tror man sig .. vinna, att .. (råttor o. möss) icke må hugga af ladet eller skära säden efter inbergningen. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 242 (1864). Om säden är full af ogräs eller insåning, förslå alldeles icke 8 dagar att få den så torr, att ej jäsningen i ladet blir för stark. MosskT 1888, s. 406. Lundell (1893; folkmål). — jfr HÖ-, SÄDES-LAD.
