publicerad: 1939
LAGFART la3g~fa2rt, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
jur.
1) (†) anhängiggörande av sak inför domstol, process. SRosén (1738) i KyrkohÅ 1911, MoA. s. 31. Börja lagfart emot en. Lind (1749). Til at gifva .. (dödsdomen över Jesus) anseende af rättvisa, ville man nu taga i akt en formelig lagfart. Bælter JesuH 6: 293 (1760). VDAkt. 1771, nr 726.
2) (†) om de laga åtgärder som erfordras för vinnande av domstols fastställande av försäljning o. d., särsk. av fast egendom; jfr 3. När panten (för lånen) .. intet återlöses, så försäljes den på publik auction, utan vidare upbud eller lagfart. Zettersten AfhMynt 67 (1768). Althenstund omförmälte fasta Egendom 3:ne gångor Lagligen blifvit upbuden så, at han .. undergått behörig Lagfart, .. Förthenskull .. dömmes thetta köp at fast stånda. VDAkt. 1785, nr 305 (1781). Nordström Samh. 1: 333 (1839). Med lagfart förstås den åtgärd, då köp, skifte eller gåfva af jord inför rätta anmäles af lägenhetens nya ägare, medelst uppteende af vederbörliga handlingar. Palmén JurHb. 148 (1859).
3) vederbörande domstols fastställande av fastighetsförvärv gm inskrivning i domstolens protokoll l. i fastighetsbok efter formell prövning av förvärvet; i ex. från ä. tid stundom svårt att klart skilja från 2. Söka, få, hava lagfart på en fastighet. Bevilja lagfart. FörarbSvLag 6: 151 (1731); jfr: Ej må någor sluta kiöp .. med öfvermaga, jungfru eller vanvettig om theras jord. Sker thet; vare ogildt, och lagfart therå förbuden. JB 4: 7 (Lag 1734). Nödvändigheten, at sin ägande rätt med lagfart befästa. PH 8: 434 (1766). Till förvärfvande af äganderätt till fastigheter erfordras, att den, på hvilken sådan rätt blifvit öfverlåten, med företeende af laga åtkomsthandlingar derå söker lagfart. Schrevelius CivR 2: 98 (1847). PT 1907, nr 169 A, s. 1. — särsk. bildl. i uttr. det hindrar inte lagfarten o. d., det hindrar inte att saken kan ha sin gång, det går för sig ändå. Nu står han ute på flon och slår; vattnet når halfvägs till knäna, men det hindrar ej lagfarten. Behm Fjällb. 35 (1910).
4) (†) lagfarenhet, juridik. Han valde Lagfarten .. til sit hufvudstudium. Sundelius NorrköpMinne 291 (1798). Efter två års studier i lagfart blef .. (Johan Lagerflycht) 1719 auskultant i Svea hofrätt. FinBiogrHb. 1260 (1899).
-BEVIS. av vederbörande domstol l. ämbetsman utfärdat bevis om beviljad lagfart. Meurman (1846). SFS 1912, s. 220. —
-BOK; pl. -böcker. register till lagfartsprotokollen vid underrätt; jfr FASTIGHETS-BOK. SFS 1875, nr 70, s. 1. PT 1908, nr 195 A, s. 4. —
-DOMSTOL~02 l. ~20. domstol som handlägger lagfartsansökningar. Calonius 3: 116 (1804). Kallenberg CivPr. 1: 305 (1918). —
-HANDLING. konkret; vanl. i pl.; jfr HANDLING 10. Lundell (1893). En .. lagfartshandlingarna bilagd karteskiss öfver kvarteret. PT 1904, nr 36 B, s. 1. —
-KONTOR. i uttr. lagfarts- och inteckningskontor, kansli vid rådhusrätt som handhar lagfartsansökningar o. inteckningsärenden. SFS 1921, s. 1545. Därs. 2241. —
-PROTOKOLL. underrätts protokoll över lagfartsärenden. Backman Lags. 3—5: 360 (i handl. fr. 1764). Björling CivR 60 (1906). —
-SKYLDIGHET~102 l. ~200. skyldighet att inom viss tid söka lagfart på fastighetsförvärv. BtRiksdP 1890, I. 1: nr 12, s. 25. Hernberg Rättsh. 76 (1922). —
-STÄMPEL. stämpelavgift för lagfart. Förhöjning i lagfartsstämpeln. BtRiksdP 1883, I. 1: nr 7, s. 48. —
(2) -TID. (förr) fastställd tid som skulle förflyta, innan fasta på förvärvad egendom kunde erhållas. FörarbSvLag 6: 138 (1723). (Gäldenären har) under lagfartstiden haft nog rådrum at skaffa sig penningar til en sådan skulds betalande. Bergv. 2: 604 (1752). Den i 4:de Cap. I. §. Jorda-Balken stadgade långa Lagfartstid. AdP 1800, s. 27. Minnesskr1734Lag 1: 112 (1934).
Spoiler title
Spoiler content