SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LAGG lag4, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(lag- (i ssgr) 1567—1760. lagg 1558 (: laggeskeppan), c. 1635 osv.)
Etymologi
[jfr d. lug (i bet. 1, 2), isl. lǫgg (i bet. 1), nor. lagg, logg (i bet. 1); till den ieur. roten leṷ-, skära (jfr LIE) — Jfr LAGG, sbst.2]
1) skåra i (tunn)stav vari botten till ett laggkärl infogas, krös; numera bl. i ssgr. Juslenius 405 (1745). Lind (1749).
2) (utom i ssgr numera bl. i vissa trakter) kant på ett laggkärl, uppkommen därigm att stäverna skjuta ut ett stycke över bottnen (bottnarna). Schroderus Dict. 66 (c. 1635). En Karl (fattar) medh bägge Händer i Laggarna på (krut-)Tunnan. Grundell AnlArtill. 1: 31 (c. 1695). (Tunnans) kanter, ”laggarna”, beskäras med såg (osv.). 2UB 8: 66 (1900). Landsm. 1926, s. 29. — jfr UNDER-, ÖVER-LAGG.
3) (i fackspr.) stav i l. till laggkärl, kim; vanl. i pl. BoupptSthm 5/6 1659. Till (visst slags laggkärl) begagnas hälst Aspverke till Laggar. Ström MinnB 13 (c. 1865). Uppsättandet af laggarne brukar vanligen tillgå sålunda, att (osv.). TT 1881, s. 133. Mörne KlasK 155 (1923).
4) elliptiskt för LAGG-KÄRL; i ssgn LAGG-BUK.
5) [eg. skämtsam anv. av 3] (vard., skämts.) i utvidgad anv.: snöskida. PåSkid. 1928, s. 155. Laggarna ställde de utanför porten. AfA 1931, nr 15, s. 26.
Ssgr (i allm. till 3; i sht i fackspr.): A: (1) LAGG-BAND. om de band (se BAND, sbst.1 15) som sammanhålla laggarna vid övre l. nedre krösen. Sahlstedt Obs. 74 (1773). Arwidsson Strömm. 64 (1913). —
(4) -BUK. [fisken har klumpig kroppsform] (†) zool. fisk som tillhör familjen klumpfiskar; i pl. äv. om denna familj. VetAH 1785, s. 116. —
-FAT. bärgv.
1) (†) kimfat. Johansson Noraskog 3: 55 (i handl. fr. 1652).
2) (i sht förr) slutet laggkärl för inpackning av för export avsett stål (”bunkstål”); jfr BUNKE 5 slutet. Rinman 1: 307 (1788). —
-HYVEL. för hyvling av laggar. BoupptRasbo 1706. LfF 1840, s. 179. —
(1) -ISER. (†) = -JÄRN. ArkliR 1567: 12 (1567). —
(1) -JÄRN. (lagg- c. 1635 osv. lagge- 1650) huggjärn för urtagning av falsen, ”krösen”, vari ett laggkärls botten infogas. Fatab. 1915, s. 107 (c. 1635). Rig 1933, s. 75. —
(1) -KNIV. (mindre br.) jfr -JÄRN. LfF 1840, s. 179. —
-KÄRL, förr äv. KÄRIL. kärl som hopfogats av laggar jämte botten (bottnar); särsk. (i sht fackspr.) om dylika kärl med raka (”grada”) väggar (ss. kar, såar, baljor), i motsättning till tunnor. Linné Ungd. 2: 271 (1734). ArbB 243 (1887). Laggkärlen göras .. mera noggrant (än tunnor). Ekman SkogstHb. 204 (1908).
Ssg: laggkärls-krönare. (i Finl.) jfr krönare (se kröna avledn.). SPF 1848, s. 130. FFS 1926, s. 451. —
(jfr 3) -STAV; pl. -stäver, äv. stavar. kim, stav, lagg; jfr -STÄV. Almström Handelsv. 195 (1845). —
(1) -STRÅK. (i vissa trakter) laggjärn. LfF 1846, s. 247. —
(jfr 3) -STÄV. koll.: laggstäver. ReglVirkeslefv. 1825, § 54. Cnattingius 28 (1873, 1894). —
-TRÄ. jfr -VIRKE. PoetK 1821, 2: 48. —
-VED. (mindre br.) jfr -VIRKE. Trozelius Rosensten Inledn. 6 (1752). Cnattingius (1875, 1894). —
-VIRKE. virke varav laggar tillvärkas. Dahlman Humleg. 43 (1748). ArbB 244 (1887).
B (†): (1) LAGGE-HAKE. jfr LAGG-JÄRN. BoupptToftnäs 1768. —
-JÄRN, se A. —
(4?) -SKÄPPA. avgift (urspr. utgående i spannmål l. dyl.) som erlades för rätt att taga laggvirke i kronan tillhörig skog(?). Till Cnut Håkensson om böndernes i Sunnerbo begäran lösa tienden och laggeskeppan. G1R 28: 568 (1558). —
-TUNNA, r. l. f. laggad tunna. BoupptVäxjö 1738.
Spoiler title
Spoiler content