SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LAGSTIFTNING la3g~stif2tniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[vbalsbst. till LAGSTIFTA o. stifta lag]
lagstiftande; i sht till LAGSTIFTA 1. Schmedeman Just. 1581 (1700). Redan på Cæsars tid gingo de gamla romarfamiljerna så starkt tillbaka att man sökte höja barnantalet genom lagstiftning. Hofsten Ärftl. 2: 349 (1931). Lagstiftningen .. åsyftar antingen skapandet av en ny lag eller en redan gällande lags ändring eller upphävande. SvRiksd. II. 14: 5 (1934). Den ekonomiska och den administrativa lagstiftningen. Därs. 171. — jfr ARBETAR(E)-, BANK-, BOLAGS-, CIVIL-, FATTIGVÅRDS-, FINANS-, FÖRBUDS-, KOMMUNAL-, SKATTE-, SKOL-, TULL-LAGSTIFTNING m. fl. — särsk.
a) bildl. At döma alt efter sin grad och sin art är den andre Lag i vår vittra Lagstiftning. Thorild (SVS) 3: 13 (1791). Andersson Antol. 17 (1909).
b) konkretare, om sammanfattningen av för ett land l. område stiftade lagar; stundom äv. om enskild lag l. lagbestämmelse, lagbud. De första lagstiftningar .. författades på vers, som sedan sjöngs och lärdes utan til. Liljestråle Fid. Föret. 2 (1797). Hela den ekonomiska lagstiftningen omformades (vid 1800-talets midt). Rosman BjärkSäb. 3: 112 (1927).
Ssgr: LAGSTIFTNINGS-ARBETE~020, äv. ~200. Snellman Stat. 370 (1842). Det sociala lagstiftningsarbetet. Hellström Malmros 161 (1931).
-INITIATIV. jur. initiativ l. rätt att taga initiativ i fråga om lagstiftningen. Tribunatet (i Frankrike) .. saknade verkligt lagstiftningsinitiativ, hade blott petitionsrätt. 2NF 29: 712 (1919). SvRiksd. II. 14: 125 (1934).
-MAKT. lagstiftande makt. Schönberg Bref 3: 122 (1778). Bestämmelser, som i Sverige falla under konungens s. k. ekonomiska eller administrativa lagstiftningsmakt. NoK 94: 104 (1929).
-PERIOD. polit. om den tid för vilken ett lands representanter i lagstiftande församling väljas; särsk. om den tid för vilken ledamöter av andra kammaren i den sv. riksdagen väljas. Klint (1906). 2NF (1911).
-RÄTT, r. l. m. jfr -MAKT. SvT 1852, nr 175, s. 3. (Regeringens) s. k. ekonomiska lagstiftningsrätt. Minnesskr1734-Lag 2: 485 (1934).
-VÄG. i uttr. i (äv. ) lagstiftningsväg, i l. genom lagstiftning. Nordström Samh. 1: XII (1839). EkonS 1: 327 (1893).
-ÅTGÄRD ~20 l. ~02. 2VittAH 23: 108 (1857, 1863).
-ÄRENDE. AdP 1786, s. 25. De särskilda statsdepartementen tillkommer att handlägga lagstiftningsärenden — ärenden rörande stiftande, upphävande, ändring eller förklaring av lag eller annan författning. SFS 1920, s. 775.
Spoiler title
Spoiler content