SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LALLA lal3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) lalla, gå långsamt, slå dank, d. lalle, röra sig osäkert, vackla, nyisl. lalla, gå långsamt, t. dial. lällen, låta tungan hänga ut, ävensom eng. loll, hänga löst ned, dingla (om tunga), gå o. driva, gå långsamt; ljudmålande bildningar, mer l. mindre identiska med LALLA, v.1 — Jfr LALLE]
(mindre br.) gå osäkert, vingla, stappla; tulta; äv. (i Finl.): gå långsamt, slå dank. Nu går jag åter här och lallar, och har varken ledsamt eller egentligen roligt. Törneros Brev 2: 291 (1831; uppl. 1925); möjl. till LALLA, v.1 4. Barnet kryper, det kan stå, / Det kan lalla, det kan gå. CFDahlgren 2: 141 (1843). FoU 15: 57 (1902; angivet ss. finlandism); jfr Bergroth FinlSv. 232 (1917). — jfr FRAM-LALLA (anm.).
Särsk. förb.: LALLA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. (föga br.) tulta omkring. Hagberg VärldB 284 (1927).
Spoiler title
Spoiler content