SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LAMA la4ma l. 32, sbst.1, m.||ig.; best. -n; pl. lamaer400 l. 302, äv. lama4er (Svea osv.) l. lamas (ConvLex. 2: 338 (1822) osv.) l. lamor (Hedin Przjevalskij Forskn. 219 (1890) osv.) ((†) = (CAEhrensvärd Brev 2: 63 (1795), Moll Dodsley MensklPligt. 4 (1872)). Anm. Den i SAOL (1900) o. Auerbach (1911) anförda pl.-formen lamar torde uteslutande ha varit lexikalisk).
Ordformer
(lama 1795 osv. lamma 1699)
Etymologi
[av tibet. bla-ma, eg.: den högre, den värdigare, andlig lärare, präst]
1) om överhuvud för buddismen i Tibet o. Mongoliet; numera nästan bl. i namnen Dalai lama o. Tashi lama. (Kalmuckernas) aldraöfwersta Helige, den de kalla Lamma. EBrenner (1699) i SvMerc. 3: 569. CAEhrensvärd Brev 2: 63 (1795). jfr: Tatarnas Påwe Dalae-Lama, eller Lama-Lamalow. Isogæus Segersk. 258 (c. 1700).
2) buddistisk munk (präst) i Tibet o. Mongoliet. Svea 2: 108 (1819). Somliga lamaer tyckas hafva till uppgift att .. sätta bönehjulen i oafbruten, surrande rotation. Hedin GmAs. 2: 447 (1898). Det finns även kvinnor, som bliva lamor — inte endast män — ehuru de aldrig bo i templen. Larsson Mong. 127 (1929). jfr MEDICIN-, STOR-LAMA.
Ssgr: (1) LAMA-DYRKARE. (föga br.) lamaist. Svea 2: 111 (1819). Verd. 1892, s. 183. —
(2) -KLOSTER. SAOL (1900). Ymer 1935, s. 117. —
(1) -LÄRA, r. l. f. (†) lamaism. SvLitTidn. 1820, sp. 135. —
(jfr 2) -PRÄST. = LAMA, sbst.1 2. Larsson Mong. 97 (1929). —
(1) -RELIGION. ConvLex. 2: 338 (1822). —
(1, 2) -TÄMPEL. Stein AllmGeogr. 363 (1819).
Avledn. (till 1, 2): LAMAISK, adj. jfr LAMAISTISK. Stein AllmGeogr. 362 (1819). Munkar av allt högre grader i den lamaiska hierarkiens rangskala. Hedin Tsangpo 1: 17 (1920). —
LAMAISM, r. l. m. den form av buddism som (gm lamaerna) utvecklats i Tibet o. Mongoliet. SvLitTidn. 1818, sp. 555. Den oerhörda makt, som lamaismen genom den talrika prästkasten utövar bland mongolerna. Andersson Drak. 268 (1926). —
LAMAIST, m.||ig. anhängare av lamaismen. SvLitTidn. 1820, sp. 572. —
LAMAISTISK, adj. jfr LAMAISK. Den lamaistiska kyrkan. Hedin Transhim. 1: 415 (1909). —
LAMAIT, m.||ig. [jfr t. lamait, eng. lamaite] (†) lamaist. ConvLex. 2: 338 (1822). SvT 1852, nr 28, s. 3. Ekbohrn (1904). —
LAMIST, m.||ig. [jfr fr. lamiste] (†) lamaist. Gravander Cossigny Res. 72 (1803). —
LAMITISK, adj. (†) lamaistisk. Stein AllmGeogr. 363 (1819).
Spoiler title
Spoiler content