SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LANDSFLYKTING lan3ds~flyk2tiŋ l. lan3s~, i södra Sv. stundom 4~10, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr ä. d. landflygtning; till LANDSFLYKT]
landsflyktig person, flykting; äv. bildl. Weise 1: 142 (1769). Vi äro landsflyktingar från lofsångens land, vi äro fångar i ett främmande land. Billing Betr. 486 (1907). Almquist Lorents ErinFackl. 80 (1925).
Spoiler title
Spoiler content