LANSIÄR laŋsiä4r, äv. lan-, l. -æ4r (làngsiä´r Dalin, i bet. 1); i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er ((†) lanciers AJourn. 1815, nr 144, s. 4); förr äv. (i bet. 1) LANSER, m.; pl. -er (Richardson Krigsv. 1: 300(1738)).
Ordformer
(äv., i sht i bet. 2, med fr. stavning. -er 1738 (: Lancerer, pl.). -ier 1815—1924. -iär 1900 osv.)
Etymologi
[jfr ä. d. lancier; i bet. 1 av fr. lancier; i bet. 2 av fr. (quadrille des) lanciers, ”lansiärerna(s kadrilj)”; avledn. av lance (se LANS); formen lanser sannol. efter t. lanzer, avledn. av lanze (se LANS)]
1) (i fråga om utländska l., i vissa ssgr, ä. sv. förh.) i sht mil. lansbeväpnad kavallerist, lansryttare, ulan. Richardson Krigsv. 1: 300(1738). Lancierer hafva under sednaste krig blifvit återinförde i Europeiska arméerne. Lefrén Förel. 1: 136(1818). Alm BlVap. 139(1932).
2) (i sht förr) kontradans som dansas i karréer om fyra par i fem turer, lansiärkadrilj; äv. i överförd anv., om viss formation som av de dansande bildas under dansen. Hubendick FlickLek. 118(1879). Alla gossarne föra fram sina moitieer till midten af lansieren, der flickorna bilda ett kors. Därs. 116. Linder Tid. 301(1924; om förh. på 1870-talet).
Ssgr (i allm. till 1; i sht mil.): (jfr 2) LANSIÄR-KADRILJ. [efter fr. quadrille des lanciers] (i sht förr) lansiär (i bet. 2). Hubendick FlickLek. 116(1879). —
-UNIFORM, r. särsk. (förr) om den uniform som Livgardet till häst hade under den tid (1852—1879) då lansen hörde till dess beväpning. Spak Unif. 70(1890).
