SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LASCHERA laʃe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(lach- 17691911. lasch- 1696 osv.)
Etymologi
[av fr. lâcher, göra slak, släppa efter, lossa m. m.; av lat. laxare, avledn. av laxus (se LAXERA)]
1) (†) släppa efter, lossa (ngt). Pfeiffer (1837). Ekbohrn (1868; äv. i den postuma uppl. 1904).
2) [efter fr. lâcher (le) pied] (†) i uttr. laschera foten, draga sig tillbaka, fly. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 112 (1696).
3) (†) i uttr. laschera sitt påstående, taga tillbaka sitt yrkande l. sin begäran. HSH 16: 227 (1769).
4) spelt. genom att spela ut ett lägre kort på ett högre underlåta att taga (ett stick), icke sticka över (ett kort); äv. utan obj. Förhanden utspelar (i tvåmanstok) .. ett kort, som efterhanden efter behag sticker eller lacherar. HbiblSällsk. 1: 373 (1839). HandlednBridge 20 (1904). Auerbach (1911). — särsk. (†) i uttr. laschera ett spel åt ngn, till förmån för motspelare underlåta att taga ett stick. Polyfem I. 5: 2 (1810).
Spoiler title