SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LASARUS la3sarus2 l. 400, m.; pl. (föga br.) -usar (Hagberg Shaksp. 8: 159 (1849: Lasarussar)) ((†) -user PErici Musæus 2: 148 a (1582: Lazarusser)); förr äv. LASAR, m. Anm. Ordet förekommer i ä. tid ofta med lat. böjning, t. ex. PErici Musæus 2: 145 a (1582: Lazaro, dat. sg.), Geier Betr. 186 (1689: Lazari, nom. pl.), Bellman (BellmS) 1: 159 (c. 1772, 1790: Lazari, gen. sg.).
Ordformer
(förr vanl. skrivet Lazarus. Lazar 16721708)
Etymologi
[jfr t. Lazarus, fr. Lazare; av lat. Lazarus; av gr. Λάζαρος]
namn på en sjuk o. fattig man som omtalas i en av Jesus' liknelser i NT (se Luk. 16: 19 ff.). — särsk. i bildl. o. överförd anv. (jfr Hjelmqvist BiblPersN 211 ff. (1901)).
a) (numera föga br.) övergående i bet.: fattig o. olycklig, (men from) person. Ingen wil wara Lazarus, hwar man wil iw wara then rike mannen. LPetri 2Post. S 4 a (1555). The fattiga Lazarusser. PErici Musæus 2: 148 a (1582). Gör honom hellre till en Lazarus, som din Krist älskar, än till den rike mannen! Rydberg Vap. 11 (1891).
b) (i vissa trakter; i sht förr) om (i l. vid kyrka placerad) offerstock l. fattigbössa. Levander Brottsl. 32 (1933).
c) (numera knappast br.) övergående i bet.: ynklig stackare. Jag led så djupt, så förfärligt .. Menniskorna förödmjukade mig; ty jag var en slags Lazarus, åtminstone i min egen föreställning. Bremer SjelfbiogrAnt. 1: 99 (1831). Jag ser nu på det nya lifvet som en räddhågad Lazarus. Wallengren Mann. 151 (1895); jfr d.
d) (numera knappast br.) övergående i bet.: sjuk person; särsk. om person som lider av spetälska l. svårare hudsjukdom o. d. Satan slogh Job sielffuan, medh gruffueliga såår .., så at han war then älendigaste Lazarus på Jorden. Botvidi 24Lijkpr. e 2 a (1619, 1628). Agrell Maroco 2: 138 (1797, 1807). AFSoldan (1858) hos Aho Soldan 271.
Ssgr: LASARUS-SJUKA, r. l. f. (†) spetälska; jfr LASARUS d. Oldendorp 1: 379 (1786).
(d) -SKALLRA, r. l. f. (förr) skallra som de spetälska måste bära ss. varningstecken. Hallström El. 218 (1906).
Spoiler title