SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1939  
LASKA las3ka2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. laske; av nt. laschen; jfr t. laschen; avledn. av LASK]
1) hopsy olika stycken av läder o. d.; tillvärka (ngt) gm hopsyende av stycken av läder o. d.; äv. med obj. betecknande sådan söm som användes vid dylikt syende, särsk. i p. pf.; äv. ss. vbalsbst. -ning, konkretare; jfr LASK 2. — särsk.
a) (numera i sht handskm.) hopsy skinn l. läder med kanterna lagda stumt mot varandra (o. icke över varandra); till värka (handskar o. d.) gm att sy på detta sätt; äv. i fråga om ett slags prydnadssöm. Pihlström DalregH 3: 42 (i handl. fr. 1690). Stora Handskar, laskade och utsirade. SmålHembygdsb. 1: 24 (1749). 1 par laskade bockskins byxor. Svensson SkånFolkdr. 325 (i handl. fr. 1761). (På skinnbyxorna) var en laskad ros som kallas krumelur. Livin Kyrk. 14 (1781). På konserterna .. / De friskt med handskarna applådera — / Handskmakarn skrattar och laskar flera / Till nästa gång. Sehlstedt 1: 121 (1861). Herr-Handskar .. med laskade sömmar. SvD(A) 1922, nr 112, s. 7. Många av de bevarade skinnbyxorna äro mycket rikt utstyrda med laskning och silkesbroderier i korsstyng och plattsöm. Svensson SkånFolkdr. 102 (1935).
b) (numera bl. bygdemålsfärgat) skom. sy (ngt) med dubbel söm; äv., i mera allmän bem.: sy (ngt) med becktråd; äv.: spanna. Schroderus Dict. 241 (c. 1635). Brasck Apg. L 1 b (1648). Skomakare sittie man stilla, och laske sina Skoor. Sylvius Mornay 176 (1674). En Sko, som vacker laskning har. Dalin Vitt. 5: 382 (c. 1753). Laska .. (dvs.) Sy som Skomakare, spanna, göra dubbel söm. Schultze Ordb. 2693 (c. 1755). Laskade Kängor, .. Svartskor och Stöflor. VetAH 1803, s. 270. Laskar Mårten sömmen sned (så osv.). Wadman Saml. 1: 78 (1830). SvSkoT 1926, nr 19, s. 7 (dialektord för spanna).
2) i sht skeppsb. sammanfoga (timmer l. plankor) på längden, i sht medelst lask (se d. o. 3); äv. allmännare: sammanfoga (föremål av trä) medelst lask; äv. ss. vbalsbst. -ning, konkret: skarv åstadkommen på detta sätt. Stum laskning, sammanfogning av tvenne timmer stumt intill varandra. ReglVirkeslefv. 1825, § 12. Blocken (läggas) på bädden och deruppå kölen, väl och nätt laskad och bultad. Platen Glascock 1: 211 (1836). LfF 1860, s. 330. Smith (1917).
Särsk. förb.: LASKA IHOP10 04, äv. TILLHOPA040 l. 032.
1) (†) till 1 (a). Aken Eldsl. 49 (1797).
2) (numera bl. bygdemålsfärgat) till 1 b. Knorring Ståndsp. 1: 160 (1838). Jäfvert Skomod 114 (1938; i vissa landsmål). —
LASKA OM. (†) till 1 (a): sy om. Kylleren laskas om. GenMRulla 1684, s. 292. —
LASKA SAMMAN10 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S)040 l. 032. särsk. (i fackspr.) till 2. TByggn. 1859, s. 166. jfr SAMMANLASKA.
Ssgr (jfr LASK ssgr): A: (1 a) LASK-MASKIN. handskm. 2UB 8: 406 (1900). —
(1 a) -RAND. (†) sydd med lasksöm (se -SÖM 1). Gult lädergehäng med trenne laskränder. Spak Unif. 40 (1890; efter handl. fr. 1802). —
(1 b) -REM. (†) skom. Lundell (1893; bet. oviss).
1) spannrem. Serenius G g g 2 b (1734). Widegren (1788).
2) om randen på skaftet av en stövel. Dalin (1853). —
(1 b) -SYL. (†) skom. grövre syl använd vid laskning. Schultze Ordb. 5279 (c. 1755). —
-SÖM. söm använd vid laskning.
1) i sht handskm. till 1 a, om visst slags söm använd vid hopsyende av skinnvaror l. ss. prydnad på sådana. NyttGam. 1/2 1797, s. 136. För s. k. ”lask” söm (vid handsksömnad) — då det ena skinnstyckets kant platt täcker det andra — begagnas öfverkast- eller laskmaskiner. 2UB 8: 406 (1900). Knäbyxor af bockskinn med lasksöm. Fatab. 1908, s. 209 (i fråga om förh. i Skåne i början av 1800-t.).
2) (†) skom. till 1 b. Schultze Ordb. 4685 (c. 1755). Forssell Handskom. 54 (1920).
B: (1 b) LASKA-KLÄMMA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) skom. spannklämma. Forssell Handskom. 59 (1920; i fråga om ä. förh.). SvSkoT 1926, nr 19, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content