publicerad: 1939
LASTA las3ta2, v.1 -ade ((†) pr. ind. sg. -er Schück VittA 1: 28 (i handl. fr. 1555)). vbalsbst. -AN (†, Syr. 29: 6 (Bib. 1541)), -ANDE, -ELSE (†, OPetri 1Post. 34 a (1528: lastilse), Florinus Voc. 88 (1695)), -NING (†, Schmedeman Just. 99 (1590), Ekblad 441 (1764)); -ARE (se avledn.).
Etymologi
(numera i sht i högre stil, ngt ålderdomligt) framställa anmärkningar mot (ngn l. ngt), tala illa om (ngn l. ngt), klandra l. tadla (ngn l. ngt); äv. (numera nästan bl. med obj. betecknande Gud l. ngt heligt): skymfa l. smäda (ngn l. ngt), häda. Ther fore är icke otroo annat än en gudz lastilse medh huilka gudh warder hollen lögnachtigh. OPetri 1Post. 34 a (1528). The affgudadyrkare .. warda alle j Scrifftenne swåra mykit lastadhe. LPetri ChrPred. A 8 b (1561). Rijkedom blijr fulle lastad, men aldrigh förkastad. Grubb 684 (1665). Om en hoora migh lastar, eller en tiuff migh roosar, achtar iagh lijka mycket. Dens. 904. Hvilken som af upsåt, med ord eller skrifter, lastar och smädar Gud, hans heliga ord och Sacramenten; miste lifvet. MB 1: 1 (Lag 1734). Hvad .. (människorna) i dag prisa, lasta de i morgon. Franzén Pred. 2: 128 (1842). Ingen torde rätteligen kunna lastas för att händelserna togo en så tragisk vändning. NDA(A) 1934, nr 73, s. 11. — särsk. (†) i uttr. hava ngt att lasta på ngn, hava ngt att anmärka på ngn. Hvad kunna de då ha på min Person at lasta? Knöppel Mannsschol. 4 (1741).
Avledn.: LASTARE, sbst.1 (sbst.2 se LASTA, v.2), m.||ig. (numera i sht i högre stil, ngt ålderdomligt) person som talar illa om l. klandrar l. smädar ngn l. ngt; smädare, bespottare; i ä. bibelöversättningar [gm översättning av gr. διάβολος, eg. baktalare, anklagare; se DJÄVUL] äv. (i sg. best.) användt ss. benämning på djävulen. (En församlingsföreståndare bör) icke (vara) nychristen, på thet ath han icke skall vpbläsas och falla j lastarens doom. 1Tim. 3: 6 (NT 1526; Bib. 1917: hemfalla under djävulens dom). Mitt ansichte är fult medh skam. At iagh moste the försmädhare och lastare höra. Psalt. 44: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: när jag hör smädarens och lastarens tal). Hjelp mig, att jag .. / Ej talar eller tänker / På lastarenas sätt. Ps. 1819, 419: 5. Måås Huch Ursleu 40 (1903). jfr GUDS-LASTARE. särsk. [formen lastarenom är urspr. dat. sg. best., men uppfattas i nutida anv. ss. dat. pl. best.] i uttr. giva lastarenom rum, urspr.: giva djävulen ett tillfälle (att anställa skada l. skaffa sig insteg o. d.); numera bl. (skämts. arkaiserande): giva (klandersjuka l. kritiska l. spefulla personer) anledning till klander l. kritik l. gyckel o. d. Geffuer icke .. lastarenom rwm. Ef. 4: 27 (NT 1526; Bib. 1917: given icke djävulen något tillfälle). Må man achta sig at .. / .. med för mycket tal gie lastarenom rum. Kolmodin QvSp. 1: 22 (1732). Den här gången har skolöverstyrelsen (i fråga om de i studentexamen givna ämnena i svensk uppsatsskrivning) icke givit lastarenom rum. GHT 1934, nr 77, s. 9.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content