publicerad: 1939
LASTA las3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (i bet. 1, Schultze Ordb. 2700 (c. 1755) osv.).
Etymologi
[jfr fsv. barlastadher, barlastad, y. fsv. forlastadher, för hårdt lastad; liksom dan. o. nor. laste, förse (ngt) med last, av mnt. o. t. lasten, till mnt. o. t. last (se LAST, sbst.2). — Jfr LASTAGE]
— jfr AV-, BAK-, BAR-, BE-, ENT-, FRAM-, FULL-, I-, IN-, OM-, PÅ-, UR-, UT-, ÖVER-LASTA m. fl., ävensom AKTER-, FÖR-, INNE-, KOL-, PLANK-, TRÄ-LASTAD, p. adj., m. fl., ävensom MALM-, PRÅM-LASTARE m. fl.
1) anbringa last i l. på (ett fartyg, en vagn o. d.), förse (ngt) med last; äv. med avs. på lastdjur (l. människa); äv. i förb. med prep. med (i p. pf. förr äv. med prep. av) inledande uppgift om lastens art; äv. med obj. betecknande lasten: anbringa (ngt) ss. last; äv. om fartyg: intaga (ngt) ss. last; äv. utan utsatt obj.: intaga last; jfr LAST, sbst.2 1. Lasta ett fartyg med spannmål, stenkol, timmer. Fartyget håller på att lasta. Fartyget lastade styckegods. Fartyget är hårdt, tungt lastat. Ett skepp kommer lastat, namn på en viss sällskapslek; se SKEPP. OxBr. 6: 2 (1626). Till Fallsterboo är kommen een stadens Lübeckz fogde eller vthskickade med sin skuta, lastat af salt, öhl och någre cramwahror. HTSkån. 1: 191 (1658). Han kommer igen, lastad med en korg Hyacinter och andra blomster. Riccoboni Catesby 71 (1761). Ju mera ett Skepp lastas desto djupare sjunker det och ökar sin Vattuhåla. Chapman Skeppsb. 1 (1775). Lastade godsfinkor gledo ljudlöst fram och tillbaka på de tredubbla spåren längs kajen. Hellström Malmros 226 (1931). — särsk.
a) sjöt. med prep. på (stundom till) inledande uppgift om viss plats vartill lasten skall transporteras; äv. utan utsatt obj. Ångaren lastar på London. Palmblad Nov. 2: 248 (1819, 1841). Skeppet Emma, som .. låg .. för att lasta stångjern på Newyork. Wetterbergh GNord 70 (1862). Lasta varor på, till London. Klint 328 (1906).
b) i förb. med prep. i l. på inledande uppgift om fartyg l. annat transportmedel varest ngt anbringas ss. last; äv. med personobj. När Kiöpmans Godz i Skip lastas. Siöl. 1667, Skipm. 7. Han lastade mälden på hästen. Adlerbeth FörslSAOB (1798). Man .. lastade qvinnor och barn i hast på höstvagnar. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 18 (1852). Huruvida godset skall direkt lastas i fartyg eller till en del läggas i upplag. Davidsson Omlastn. 21 (1927). — särsk. refl. De flyende Danskarna lastade sig så många på några skepp, att de sjönko. Fryxell Ber. 2: 20 (1826). Cederschiöld Artist. 55 (1915).
3) om fartyg l. annat transportmedel: (kunna) mottaga o. bära (så l. så stor l. tung last); jfr LAST, sbst.2 1 (b). UB 7: 195 (1874). (Fordonet) förmår lasta en vigt af 600 kilogram. SFS 1897, nr 56, s. 6.
4) (numera mindre br.) i allmännare anv. av 1: förse (ngt) med (tyngande) föremål l. ämnen som det skall uppbära l. innehålla; särsk. i förb. med prep. med inledande uppgift om bördans art: belasta (ngt) med (ngt), förr äv.: nedtynga (ngt) med (ngt); äv.: anbringa (ngt) ss. en börda (på ngt); i sht i p. pf. (När soldaterna skulle stiga upp på muren) lastade the stegarna medh sina Kroppar alt förmycket, så at the bruste sönder. Sylvius Curtius 655 (1682). En annan ännu gröfre våg, lastad på hvardera sidan med 7000 mkr. af Prober-Centner-Vigten, fick utslag af 1 mkr. VetAH 1744, s. 224. Med nöje påminner jag mig ännu, hur Kyrkoherdens bord under den tiden hvar dag var lastadt med mat. Eurén Kotzebue Orth. 2: 52 (1794). En flora öfverdådigt rik / Ibland vi lasta uppå hatten. Nordlund Bit. 128 (1894). — särsk. i fråga om förhållandet att ett (flytande) ämne i sig upptager (partiklar av) andra ämnen; numera bl. (i fackspr.) i p. pf. om rinnande vatten som innehåller slam l. sand o. d. (o. därför rör sig mindre hastigt); förr äv. refl. o. i pass. med refl. bet. Denna stengörande förmåga finnes egenteligen hos varma vatten, hvilka ymnigare lastas med främmande partiklar. Bergman Jordkl. 1: 375 (1773). VetAH 1789, s. 35 (refl.). Isälvarna, lastade med sand och slam, ha vid utträdet ur jökelportarna förlorat sin hastighet. SvGeogrÅb. 1931, s. 101.
5) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 o. 4.
a) (†) i p. pf.: berusad; jfr LAST, sbst.2 1 a. VDAkt. 1678, nr 330. En torpare hade nyligen hemkommit från staden, väl lastad, eller rättare öfverlastad. VexiöBl. 1837, nr 32.
b) i förb. med prep. med.
α) (numera knappast br.) betunga l. besvära (ngn l. ngt) med (ngt); i sht i p. pf.; förr äv.: belägga (en vara) med (så l. så stor tull). Ehuru väl Regeringen är lastat med åtskillige svåre saker, liqväl hafva (osv.). RP 8: 701 (1641). Bemelte Tiära .. (skall) med 2 Riksdaler högre Tull, än som här til skedt är, graveras och lastas. Stiernman Com. 3: 335 (1665). (Ludvig XIV) afsände Hertigen af Villars till armén, lastad med bördan af Frankrikes öden. 1SAH 3: 377 (1790, 1802). särsk. (†) refl. Lönandes det icke mödan att lasta sig med elaka kopior, när man hafver tillgång till goda original. 3SAH 28: 223 (1750).
β) (i sht i vitter stil) i p. pf.: rikligt försedd l. uppfylld med (ngt som är av värde l. värkar tyngande); i sht med sakligt huvudord. Lanærus Försök 66 (1788). De långa och med dogmatiska bestämningar hårdt lastade perioderna (i Luthers lilla katekes). Samtiden 1873, s. 569. Olof Rudbecks jättevärk, Atlantikan .. är lastad med fornsägner, hämtade ur folkets mun. Landsm. 1911, s. 9.
c) i förb. med prep. på (jfr d).
α) (i vitter stil, mindre br.) i alltför stor myckenhet foga (ngt) till (ngt annat). En Tysk fabriksroman .., der äfventyr äro lastade på äfventyr, utan sammanhang. SvLittFT 1834, sp. 590. Tyngre blir .. (språket) redan, då .. två appositioner lastas på samma ord. Mjöberg Stilstud. 237 (1911).
β) (i vitter stil, mindre br.) lägga (en ”börda”) på (ngn l. ngns skuldror o. d.). Börjesson E14 68 (1846). Lasta arbete på mina skuldror, Herre! Lundegård DrMarg. 2: 105 (1906). (†) Om vij skulle gå upp och opiniastrera, så skulle H. Kongl. Maij:t taga dhe 3 Ständerne med sig emot oss, effter the icke vele lasta itt krig på oss. RARP 9: 86 (1664).
d) (numera bl. i poesi l. vitter stil, föga br.) med saksubj.: tynga l. vila på l. värka tyngande på (ngn l. ngt); äv. intr., i förb. med prep. på (jfr c). Then sorg och harm, som mig nu hoptals lastar. Kolmodin QvSp. 1: 173 (1732). Sedan friheten fått en fristad inom städerna, lastade ofta förtrycket blott så mycket hårdare på det under feodalherrars ok qvarblifna landtfolket. Geijer I. 6: 83 (1839). Stavenow EngRev. 166 (1895).
Särskilda förbindelser: LASTA AV10 4, stundom UTAV04. till 2: (från ett fartyg o. d.) borttaga (last l. del därav); (av)lämna (last l. del därav); äv. med obj. betecknande fartyg, vagn o. d.: borttaga lasten från (ngt); äv. abs. Bolinus Dagb. 18 (1666). Man körde upp vid gästgifvaregården, och handräckningen lastade af kärrorna. Aminoff Krigsg. 300 (1904). Man försöker lägga .. (vägen) så, att den sakta sluttar mot den plats, där timret skall lastas av. Sandström NatArb. 2: 23 (1910). särsk. bildl. RP 8: 339 (1640). Det var som om kamraten lastat av honom plågan att själv välja, vilja, handla. Siwertz Sel. 2: 100 (1920). jfr AVLASTA. —
LASTA IN10 4. till 1: föra l. taga (ngt) ombord ss. last. AOxenstierna 2: 63 (1612). Några tusen balar tobak och en laddning bomull skall lastas in i morgon. Janson CostaN 2: 283 (1910). jfr INLASTA. —
LASTA OM10 4. till 1: lasta av (varor) o. anbringa dem ss. last (i annat fartyg o. d.). Vid de ryska floderna måste varorna lastas om i mindre båtar. Heidenstam Svensk. 1: 220 (1908). jfr OMLASTA. —
LASTA PÅ10 4. till 1. Bolinus Dagb. 18 (1666). Lasta på Camelerne, och laga alt i ordning til afresan inom en tima. Envallsson OförtMöt. 51 (1786). särsk. bildl. (med anslutning till LASTA, v.2 5 c β); äv. (numera föga br.) refl.: draga på sig (ngt), ådraga sig (ngt). Gustaf II Adolf 129 (1616; refl.). Man bär, ehuru tungt, thet Gud vppå en lastar. Kolmodin QvSp. 1: 347 (1732). Lasten icke på eder den skulden, som samkas genom förförelse och onda exempel. Wåhlin Skoltal 85 (c. 1875). SvD(A) 1933, nr 34, s. 13. —
LASTA UR10 4, förr äv. UTUR. till 2: lasta av. Polhem Invent. 12 (1729). Hans fartyg ligger redan i Göteborg, och sedan han lastat ur, blir det vinterliggare. Wetterbergh SamhKärna 2: 109 (1857). särsk. (numera knappast br.) bildl. (Alexander den store:) Huru kan tu (Parmenio) troo migh hafwa kunnat somna, förr än iagh fick lasta vthur mitt Sinne then Omsorgh och the bekymmersamme Tanckar som min hwijla hindrade? Sylvius Curtius 339 (1682). jfr URLASTA.
Ssgr (i allm. till 1 (o. 2); jfr LAST, sbst.2 ssgr, där sådana ssgr upptagas som av språkkänslan förbindas med både LAST, sbst.2, o. LASTA, v.2): A: LAST-BOM. sjöt. vid lastlucka l. mast fäst bom använd vid inlastning l. lossning av gods; jfr HISS-BOM. Konow (1887). Block i lastbommen möjliggjorde den tunga bördans upplyftande på däck. SkrGbgJub. 19: 107 (1923). —
-BORD.
1) sjöt. ram av sammanspikade bräder som hänges utombords för att skydda fartygssidan under lastning o. lossning. Ramsten 63 (1866). Smith (1917).
2) bordliknande ställning (särsk. vid landsväg l. järnvägsspår) för användning vid inlastning l. avlastning av gods. TT 1898, Byggn. s. 138. —
-BRYGGA, r. l. f. för lastning l. lossning av fartyg, järnvägsvagnar m. m. Palmstedt Res. 2 (1778). BtRiksdP 1930, 1: nr 71, s. 3. —
-BÅT, sbst.2 (sbst.1 se sp. 329). sjöt. båt som användes att föra varor till l. från ett större fartyg som skall lastas resp. lossas. PH 1: 584 (1724). Dalin (1853). —
-BÄNK. skogsv. underlag varpå man upplägger timmer för att underlätta dess lastning på ett fordon. Ekman SkogstHb. 62 (1908). SvSkog. 810 (1928). —
(3) -FÖRMÅGA. ett transportmedels förmåga att mottaga o. bära last. TT 1880, s. 102. (Firman säljer) lastvagnar på upp till 5 tons lastförmåga. Nerén BilB 1: 325 (1928). —
-KAJ. för lastning o. lossning av fartyg, järnvägsvagnar m. m. TeknEkonBeskrStatJernvB 217 (1872). 2NF 38: 949 (1926). —
(3) -KAPACITET. lastförmåga. Lastkapaciteten (hos malmångaren Torne) utgör 6,000 ton. VFl. 1913, s. 69. Rig 1935, s. 53. —
-KLAR. handel. o. sjöt.
1) klar för lastning, färdig att lasta. Lastningstiden börjar löpa, då fartyget enligt anmälan hos befraktaren är lastklart förlagt å rätt lastningsplats. Lang FinlSjör. 502 (1932).
2) lastad (o. klar att avgå). Och är den första ångaren lastklar redan måndagen den 11 mars. Upsala 1918, nr 57, s. 7. VFl. 1925, s. 130. —
-KRAN. jfr KRAN 1. En hamnbyggnads uppförande .. med .. last- och lossningskranar. TT 1898, Allm. s. 22. Smith (1917). —
-PLATS. (last- 1723 osv. laste- 1667—1750) plats för lastning (l. lossning) av olika transportmedel.
b) i fråga om andra transportmedel; särsk. järnv. om trafikplats (med sidospår) avsedd endast för lastning o. lossning av gods. Viks lastplats i Arvika socken. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 21, s. 1. SvUppslB (1933). —
-PORT. sjöt. fyrkantigt hål i fartygssida (särsk. för- l. akterut) för lastning l. lossning av visst slags gods (timmer, plank, räls o. d.). SkeppsgR 1547. Nilsson Skeppsb. 146 (1932). —
-PRÅM, sbst.2 (sbst.1 se sp. 330) sjöt. pråm som användes vid lastning l. lossning av fartyg. Möller (1790). Dalin (1853). —
-SPÅR. järnv. järnvägsspår (vid lastkaj o. d.) där godsvagnar uppställas för lastning l. lossning. JernkA 1884, s. 236. 2NF 36: 404 (1924).
B (†): LASTE-PLATS, se A.
C: LASTNINGS-ANORDNING~020. för lastning av fartyg, järnvägsvagnar, lastautomobiler o. d. BtRiksdP 1899, 6Hufvudtit. s. 150. HbSkogstekn. 299 (1922). —
-BRYGGA, r. l. f. lastbrygga. Allehanda 1827, nr 1, s. 2. —
-FRIST. järnv. tid inom vilken lastning som åligger avsändaren skall vara utförd efter det att tom vagn ställts till hans förfogande. SJ 4: 381 (1906). SFS 1925, s. 731. —
-ORT. där ett fartyg l. annat transportmedel intager last. Försäkring må äfven slutas på Skepp och gods, sedan det ifrån Lastningsorten afgått. PH 5: 2969 (1750). SFS 1908, nr 173, s. 1. —
-PLATS. lastageplats; plats där ett fartyg intager last. (Gusums mässingsbruk) hafwer sin Lastnings-plats wid en ort, som kallas Wallmarswik. HC11H 12: 165 (1697). SOU 1930, 11: 9.
Spoiler title
Spoiler content