SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LATIFUNDIUM lat1ifun4dium, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[av lat. latifundium, av latus, bred, vidsträckt (jfr LATITUD), o. fundus, jordegendom (se FOND, sbst.1)]
eg. i fråga om fornromerska förh.: stort landtgods drivet som storbruk med tillhjälp av slavar; äv. i utvidgad anv., i fråga om nutida förh.: storgods, stordomän. NF (1885). De väldiga latifundier, som vid Gustaf I:s död funnos inskrivna i hans jordeböcker över arv och eget. Almquist CivLokalförv. 1: 75 (1917). NoK 84: 80 (1927).
Ssgr: LATIFUNDIE-SYSTEM. 2NF 25: 352 (1916).
-VÄSEN l. -VÄSENDE. jfr -SYSTEM. EkonS 2: 132 (1895). 2UB 10: 387 (1907).
Spoiler title
Spoiler content