LERA le3ra2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; förr äv. LER, sbst.2, n.; best. -et.
Ordformer
(ler c. 1730—c. 1740. lera 1758—1913. lerja 1777)
Etymologi
[sv. dial. lera, laira, f.; eg. bildl. anv. av LERA, sbst.1; sjukdomen utmärkes av variga, smutsiga avsöndringar o. anses delvis förorsakad av vägsmuts (jfr LERA, sbst.1 1 b)]
(numera knappast br.) benämning på en sjukdom hos hästar, vilken yttrar sig i inflammationer i huden på nedre delen av extremiteterna; jfr MUGG. Broman Glys. 3: 168(c. 1730). Hästen, Stoet har lera, har ondt af lera. Adlerbeth FörslSAOB(1798). 2NF 18: 1273(1913; i dagligt tal).
