SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LERA le3ra2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; förr äv. LER, sbst.2, n.; best. -et.
Ordformer
(ler c. 1730c. 1740. lera 17581913. lerja 1777)
Etymologi
[sv. dial. lera, laira, f.; eg. bildl. anv. av LERA, sbst.1; sjukdomen utmärkes av variga, smutsiga avsöndringar o. anses delvis förorsakad av vägsmuts (jfr LERA, sbst.1 1 b)]
(numera knappast br.) benämning på en sjukdom hos hästar, vilken yttrar sig i inflammationer i huden på nedre delen av extremiteterna; jfr MUGG. Broman Glys. 3: 168 (c. 1730). Hästen, Stoet har lera, har ondt af lera. Adlerbeth FörslSAOB (1798). 2NF 18: 1273 (1913; i dagligt tal).
Ssg: LER-SJUKA, r. l. f. (†) = LERA, sbst.2 Lind 1: 1265 (1749).
Spoiler title