LIBIDINÖS lib1idinø4s l. li1-, l. 01—, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -eus)
Etymologi
[jfr t. libidinös, eng. libidinous; av fr. libidineux, av lat. libidinosus, till libido (gen. -dinis), begär, åtrå, rotbesläktat med LJUV]
(numera i sht i fackspr.) som står i samband med l. bottnar i l. har avseende på den sexuella åtrån; sexuellt lysten; förr äv. övergående i bet.: otuktig, liderlig. Swedberg Schibb. 281(1716). Almqvist Smar. 410(1845). Gadelius Tro 1: 37(1912).
