publicerad: 1940
LIMME lim3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(lima c. 1550 (i bet. 1, oblik form)—1769 (i bet. 1), 1915 (i bet. 3). lime 1778 (: limar, pl.; i bet. 3)—1784 (i bet. 3). limm c. 1755 (i bet. 3). limma 1619 (i bet. 1). limme 1650 (: Limma, pl.; i bet. 3), c. 1755 (i bet. 3) osv.)
Etymologi
[fsv. lime, ris, spö; jfr sv. dial. lime, limme, kvast, linkärve, d. lime, nor. dial. lime, isl. lími; rotbesläktat med LEM]
1) (†) kvist, spö; särsk. använd(t) ss. straff- l. tuktredskap. The hwdflengden medh gisl och lima. OPetri JesuPina I 4 b (c. 1550). Spegel GW 209 (1685). Ihre (1769).
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bunt av skördat lin (förr äv. hampa) bestående av ett (i olika trakter växlande) antal smärre knippen; jfr KRÄNKA, sbst. GullbgDomb. 12/1 1650. 8 limar lin. Fatab. 1911, s. 92 (1784). LmUppslB 728 (1923; om förh. i s. Sverge).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content