SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1940  
LIMME lim3e2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(lima c. 1550 (i bet. 1, oblik form)1769 (i bet. 1), 1915 (i bet. 3). lime 1778 (: limar, pl.; i bet. 3)1784 (i bet. 3). limm c. 1755 (i bet. 3). limma 1619 (i bet. 1). limme 1650 (: Limma, pl.; i bet. 3), c. 1755 (i bet. 3) osv.)
Etymologi
[fsv. lime, ris, spö; jfr sv. dial. lime, limme, kvast, linkärve, d. lime, nor. dial. lime, isl. lími; rotbesläktat med LEM]
1) (†) kvist, spö; särsk. använd(t) ss. straff- l. tuktredskap. The hwdflengden medh gisl och lima. OPetri JesuPina I 4 b (c. 1550). Spegel GW 209 (1685). Ihre (1769).
2) (†) sopkvast. Fernow Värmel. 154 (1773).
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bunt av skördat lin (förr äv. hampa) bestående av ett (i olika trakter växlande) antal smärre knippen; jfr KRÄNKA, sbst. GullbgDomb. 12/1 1650. 8 limar lin. Fatab. 1911, s. 92 (1784). LmUppslB 728 (1923; om förh. i s. Sverge).
Spoiler title