SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1940  
LINJERA linje4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. LINIERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(ligne- c. 1635. linge- 1825. linie- 1650—1915. linje- 1786 osv.)
Etymologi
[jfr t. lin(i)ieren, fr. ligner, lat. lineare; till LINJE]
1) motsv. LINJE 1 a: med tillhjälp av linjal l. med maskin o. d. uppdraga rät(a) linje(r) (l. kroklinje(r) med regelbunden form); vanl. tr., dels: på dylikt sätt förse (skrivsida o. d.) med linjer, dels (mera tillf.): på dylikt sätt uppdraga (linje o. d.). Schroderus Dict. 262 (c. 1635). Ett Bleck ther medh man liniera kan. Hildebrand MagNat. 291 (1650). Linierat papper. BtÅboH I. 11—12: 45 (1676). Griffeltafla .. med .. linierade rader. BerRevElLärov. 1843, Bil. L, s. 5. Linier dragas, linieras, och tryckas, blindt, i färg, eller i guld. BokbOrdl. (1899). — jfr O-LINJERAD.
2) (mera tillf.) motsv. LINJE 1 e: förse (ngt) med ett band l. en strimma l. rand l. kant l. fåra o. dyl. l. band l. strimmor osv.; åstadkomma l. frambringa (ett band o. d.); äv. i p. pf. i adjektivisk anv. Thorax (hos viss insektart är) matt linierad. VetAH 1815, s. 237. Mitt ansigte var inte .. så oäfvet, innan Persernes sablar och åren .. linierat anletsdragen. Blanche FlStadsg. 352 (1847). Skogens första fina grönska linierade flodens bägge sidor. Grebst Året 133 (1913).
3) (företrädesvis i vitter stil) motsv. LINJE 2: förse (ngt) med (så l. så beskaffade) konturlinjer l. konturer; åstadkomma (så l. så beskaffade konturer o. d.); vanl. i p. pf. i adjektivisk anv., äv.: ”tecknad”. Landskapets mjukt linierade former. TurÅ 1893, s. 1. De kraftigt linierade .. anletena. Högberg JesuBr. 1: 19 (1915).
4) (i fackspr.) motsv. LINJE 1 d, 3 a; i uttr. linjera med ngt, vara i linje med ngt. Den anordningen .., att dörröfverstyckena liniera med imposterna öfver alkovens arkader. MeddSlöjdF 1888, s. 110. 2NF 26: 122 (1917).
Särsk. förb.: LINJERA UPP010 4, äv. OPP4. jfr UPPLINJERA.
1) till 1; äv. bildl. Liniera upp papper. Almqvist Hind. 238 (1833). Jag kommer .. aldrig att linjera upp någon sorts skarp gräns mellan akvarellteknik och guachemålning. Nyblom Akvarellm. 7 (1910).
2) (mera tillf.; se dock slutet) till 2. Koch Arb. 25 (1912). särsk. (vard., fullt br.) i uttr. linjera upp ngns ryggtavla o. d., ge ngn stryk i form av käpprapp över ryggen. Hyltén-Cavallius Lif 120 (c. 1880).
3) (företrädesvis i vitter stil) till 3. Berger Ysaïl 150 (1905). Konturerna linjeras upp av de många ljusramperna. Haglund Masthugg. 44 (1928).
Ssgr (till 1): A: LINJER-MASKIN. [jfr t. lin(i)iermaschine] tekn. linjeringsmaskin. EngSvOrdb. 891 (1874). —
-PAPPER. (mindre br.) linjerat papper; förr äv. om ”lathund” (se d. o. 2 a). DA 1771, nr 60, s. 2. Wetterbergh SamhKärna 2: 126 (1857; om ”lathund”). —
-PÄNNA. (numera bl. tillf.) att linjera med. Lind (1749; under rastral). —
-STIFT. (numera bl. tillf.) dragstift. Weste (1807).
B: LINJERINGS-ANSTALT~02, äv. ~20. för utförande av linjetryck. FinT 1904, 1: 1Annons. s. 8. —
-MASKIN. tekn. för utförande av linjetryck. Björkman (1889). 2UB 10: 300 (1907).
Avledn. (till 1): LINJERARE, m. [jfr t. lin(i)ierer] (i fackspr.) anställd att sköta en linjeringsmaskin. Schulthess (1885). —
LINJERBAR, adj. geom. om yta: som kan tänkas uppkommen genom en rät linjes rörelse; jfr REGEL-YTA. Lindelöf AnGeom. 247 (1864). —
LINJERERSKA, f. [jfr t. lin(i)ierin] (i fackspr.) jfr LINJERARE. Schulthess (1885).
Spoiler title
Spoiler content